Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Ivar Arpi: Vithetens comeback

Det pratas allt mer om vithet, vilket ökar fokus på skillnader mellan människor, skriver Ivar Arpi, vikarie på ledarredaktionen

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det har varit ganska ovanligt att identifiera sig själv som vit i Sverige, till stor del för att det inte har funnits en olikfärgad motpart, till skillnad från i länder som till exempel USA. Andra identifikationer, som klass, kultur och geografi, har historiskt varit viktigare för oss. Men nu håller begreppet vithet på att etableras i den svenska debatten. Det är förvisso inte nytt, utan har använts flitigt av skinheads och andra rasister, men skillnaden är att det nu är antirasisterna i vänstern som använder det. Paradoxalt nog sker detta samtidigt som Sverigedemokraterna, i viljan att uppfattas som rumsrena, utesluter medlemmar som uttalar sig rasistiskt, åtminstone om det sker öppet. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

I en artikelserie om svenskhet i Svenska Dagbladet under våren användes vithet flitigt (2/4). Dels för att förklara integrationsproblem, men också för att definiera svenskhet.  

Men om svensk är synonymt med vit blir den omedelbara frågan om någon som kommer från ett annat land någonsin kan bli svensk. Bland annat därför är det problematiskt att antirasister har börjat använda sig av rasbegreppet. Målet må vara att minska rasism, men konsekvensen av fixeringen vid hudfärg leder snarare till att uppdelningen mellan människor fördjupas då vithet anses liktydligt med innanförskap. 

Det är inte objektivt, eller av naturen givet, att dela upp människor i olika raser, utan det är något som sker socialt. Indelningen kan därför också motverkas. Att tillskriva någon vithet handlar ofta om att underminera personens rätt att uttala sig i vissa frågor. Begreppet ”vit kränkt man” slängs efter de som ger uttryck för extrema åsikter, men också efter dem som inte är vänster i frågor som rör integration och jämställdhet.

När vithetsbegreppet nu gör comeback för att beskriva människor är det från vänsterhåll och i syfte att skildra gruppen vitas rasism mot andra grupper i samhället. Problemet är att den här sortens antirasism har sin grund i samma syn på möjligheten att dela in människor i raser som används av rasister. Antirasisterna förstärker alltså den förenklade världsbilden där människor värderas baserat på hud-, hår- och ögonfärg.

Sann antirasism handlar om att motverka all sorts diskriminering och fördomar. Syftet kanske är just det, men att dela upp människor i olika raser förstärker skillnader snarare än att göra dem mindre. Svenskhet behöver definieras för att omfatta fler, och då kan inte fokus ligga på hudfärg.