Stefan Löfvens (S) utspel om vikten av disciplin i den svenska skolan fick nog många att sätta kaffet i halsen. Lägg därtill att utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) ånyo har tagit upp de frågeställningar och förslag som Metta Fjelkner, tidigare ordförande i Lärarnas riksförbund, presenterade i sin utredning om ordning i den svenska skolan.
Det var på tiden att regeringen erkänner problemen vi står inför. Det finns mycket som tyder på att krafttag måste tas till för att få bukt med bristen på ordning i den svenska skolan.
Sverige i glåpordstoppen
I Talis-studien, som studerar lärares yrkesvardag i 34 länder, hamnar Sverige i topp av statistiken på hur vanligt det är med glåpord och hot mellan elever. Andelen lärare som arbetar i skolor där rektorn rapporterar att ogiltig frånvaro av elever förekommer en gång i veckan eller dagligen är högst i Sverige av alla länder.
OECD är tydliga med att klassrum och skolor som präglas av disciplinära problem ger eleverna sämre förutsättningar för kunskapsutveckling. Andelen svenska elever som kommer för sent till lektionerna har ökat under de senaste tio åren, till skillnad från våra grannländer och OECD:s genomsnitt. Sena ankomster till lektioner påverkar inte bara den enskilde eleven, utan även resten av klassen negativt.
Om eleverna slutade att skolka så skulle deras resultat i matematik öka med 46 Pisa-poäng i matematik enligt OECD. Slutade de komma för sent skulle motsvarande ökning bli 30 Pisa-poäng.
Viktigt arbeta åt samma håll
För att lärarna ska få förutsättningar att skapa arbetsro och ordning i skolan är det av yttersta vikt att föräldrar, rektorer och skolledning arbetar gemensamt åt samma håll.
En undersökning från Lärarnas riksförbund visar dessvärre att många lärare inte upplever att vare sig skolledningen eller föräldrar utgör ett stöd till lärarna i arbetet att upprätthålla arbetsro i klassrummet. Det bristande stödet lärarna upplever är inte hållbart i längden. Lärarna måste få ett ökat stöd av både föräldrar och skolledning.
En lärare som inte känner stöd blir en osäker lärare. Enligt en utredning beställd av den förra regeringen undviker lärare att ta till skollagens disciplinära åtgärder av rädsla för att bli anklagade för att ha kränkt eleverna. Konsekvensen blir i slutändan att elevernas studiero drabbas. Vi får inte låta beröringsskräcken försumma elevernas rätt till en god skolgång. Nu har äntligen regeringen vaknat. Nu väntar vi bara på att man går från ord till handling. Vilka är era lösningar?
Isak Skogstad
ordförande, Lärarnas Riksförbunds studerandeförening
