Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Varje år framåt jul blir vi lika förfärade över att det finns ett sådant elände omkring oss. Det är som om insikten varje år är lika ny. Men det är den ju inte. Snart är vintern här. Vad hindrar oss att göra som i Hamburg? skriver Gert Gelotte.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Ingen ska behöva sova på gatan i vinter

Det är vi som bestämmer om våra medmänniskor om några månader sover i en säng eller på fuktiga tidningar i en håla under Älvsborgsbron. De insatser som gjorts hittills är otillräckliga. Göteborg kan och bör göra som Hamburg, där behöver ingen sova på gatan, skriver Gert Gelotte, journalist.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

När sommaren är som vackrast är det hög tid att tänka på vintern. Det är nu vi avgör om de fattigaste bland de fattiga även kommande vinter skall behöva sova på avsatserna i Götatunneln, i fuktiga hålrum i brofundament, i gistna husvagnar utan värme, i soprum, på offentliga toaletter och i trappuppgångar.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Varje år händer detta. Varje år framåt jul blir vi lika förfärade över att det finns ett sådant elände omkring oss. Det är som om insikten varje år är lika ny. Men det är den ju inte. Vi vet hur det varit, hur det är och hur det kommer att bli om vi inte gör något. Därför är det dags att göra något – nu!

Det vore både fel och orättvist att beskylla Göteborgs kommun för att inte göra något. Men det görs tveksamt och så lite som möjligt. Som om den extrema fattigdomen mitt ibland oss är en obehaglig tillfällighet. Som om tiggare och andra utfattiga EU-migranter kommer att försvinna.

Tro inte det. Vi lever i en ny värld. Globaliseringen ger oss jobb och välstånd, men också ett mycket konkret ansvar. Den brutalaste fattigdomen är inte längre något vi enbart ser och kan se bort från på semesterresor. Den är här nu, mitt ibland oss och det är vi som bestämmer om människor, våra medmänniskor, om några månader sover i en säng eller på fuktiga tidningar i en håla under Älvsborgsbron.

Det är vårt ansvar, ingen annans!

Bjuder in med armbågen

Förra vintern ställde Göteborg upp med 35 övernattningsplatser åt EU-migranter på härbärget Stjärnklart. Det var tio fler än föregående vinter. Vackert så, men knappast tillräckligt.

Det var inte alltid fullbelagt på Stjärnklart, kan någon invända. Det är sant. Men så är också reglerna utformade för att hålla folk borta. Efter två nätter inomhus gäller två nätter utomhus och så vidare.

Vore det inte rimligare att ställa upp med så många sängar som behövs, i stället för att med armbågen bjuda på så få övernattningsplatser som möjlig? Det krävs ingen raketforskning. Göteborg kan göra som Hamburg.

Där gäller från 1 november till 31 mars ett ”vinternödprogram för hemlösa människor”. Principen är enkel och finns att läsa på stadens hemsida: I Hamburg behöver ingen sova på gatan.

Det är inget tomt löfte. Vintern 2014/2015 ställde Hamburgs kommun upp med 810 sovplatser i härbärgen och tillfälliga baracker. Till dessa tillkom 116 platser ordnade av 22 församlingar och två universitetsinstitutioner. Beläggningen var i genomsnitt 719 personer. Vissa nätter var det fullt, men är det slut på sängar finns madrasser att lägga på golven.

Ingen avvisas

Ingen avvisas. Det spelar ingen roll vem du är eller varför du befinner dig i Hamburg. Staden garanterar att ingen behöver sova på gatan och tar fullt ansvar för löftet. För att det skall vara lätt att hitta, även för den som inte känner till Hamburg, finns gratis bussförbindelse från centrum till två av de stora härbärgena.

Förutom en säng att sova i erbjuds ett mål mat, social rådgivning samt möjligheter att duscha och tvätta kläder, antingen på härbärget eller på någon av de sex åretruntöppna dagcentralerna för hemlösa. Dessutom finns flera soppkök samt en liten sjukstuga med 14 sängplatser.

Principen ”ingen skall behöva sova på gatan” är lika enkel som självklar. För vad är alternativet? Jo, att vi godtar att människor hänvisas till att sova under broarna.

Kan vi det? Vill vi det? Går det att blunda för eländet och sedan öppna ögonen och se sig själv i spegeln?

Visst går det att lura sig själv. Vanligast är att köpa påståendet att ger vi tiggarna ett bättre liv, så kommer det fler tiggare till Göteborg.

Kanske är det så på marginalen. Men ingen reser från Rumänien till Göteborg för att få sova i en sovsal. I stället torde antalet tiggare vara självreglerande. När tiggarna blir för många sjunker inkomsterna.

Ta gemensamt regionalt ansvar

Men visst. Om Göteborg garanterar att ingen behöver sova på gatan finns risk för en viss pendling från kranskommunerna. Det kan motivera att Göteborgsregionen tar ett gemensam ekonomiskt ansvar för en vintergaranti.

Ett annat argument mot att hjälpa fattiga EU-medborgare är att Göteborg har tillräckligt med ouppfyllda behov inom skolan och äldreomsorgen.

Sådana finns och är allvarliga nog. Men alla människor är lika mycket värda och ingen äldre göteborgare som skulle behöva en plats på ett äldreboende behöver någonsin riskera att få sova i en fuktig håla under Älvsborgsbron.

Det är hög tid. Snart är vintern här. Vad säger Göteborgs politiker? Finns det någon anledning att inte göra som i Hamburg? Vilken i så fall?

Gert Gelotte

journalist