Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den som ser bortom sig själv kan omöjligen behålla en positiv syn på skilsmässor, än mindre försöka uppmuntra fler till att genomföra dem, skriver debattören.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Ingen mår bättre av fler ”lyckliga” skilsmässor

Lyckan i en skilsmässa väger lätt jämfört med alla negativa sociala konsekvenser ett uppbrott får. Fler familjer borde i stället uppmuntras att kämpa på, skriver Sara Skyttedal (KDU).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Antologin ”Happy, happy – en bok om skilsmässa” släpptes i mitten av augusti, med Maria Sveland och Katarina Wennstam som huvudförfattare. Bokens syfte är att beskriva lyckan i en skilsmässa. Enligt skribenterna saknas det positiva och nyanserade berättelser om separationer. De menar att för få vågar ta det avgörande steget och att alldeles för många stannar i dåliga relationer för barnens skull.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Boken bör inte, till skillnad från vad många debattörer tycks mena, betraktas som en motreaktion på en konservativ syn på äktenskapet, utan snarare ett skrämmande tecken på vilka trender som ligger i tiden. I många år har talesätt som ”om föräldrarna är glada, blir barnen glada” och ”det viktigaste är att vara sann mot sig själv” tillåtits bli absoluta sanningar som fått stå över allt och gälla för alla delar av föräldrars liv. Begrepp som vid en första anblick tycks oskyldiga och godhjärtade har fått ursäkta vuxna människors egoistiska prioriteringar och kortsiktiga syn på lycka. Det vi ser är ett trasigt samhälle där radikal individualism främjas på bekostnad av barnens bästa.

Den nya normen

Kärnfamiljen och äktenskapet har sedan länge utmålats av elitfeminister som hinder för människors frigörelse och som den yttersta symbolen för förtryck. Kampen har varit framgångsrik. Skilsmässan har fått bli den nya normen. I dag är det inte ovanligt att separationer utmålas som något alla vinner på och det är sällan någon som diskuterar de långsiktiga följderna av de nya attityderna till uppbrott av familjerna.

Även om det borde räcka att betrakta människor som påverkats av det livslånga sår som en skilsmässa kan skapa så finns det också konsekvenser som sträcker sig långt utöver den mest uppenbara sociala kostnaden för den familj som drabbas. Den som tvivlar på skilsmässors negativa effekter bör till exempel läsa de studier som gjorts av Centre for Social Justice, som visar vilka skilda förutsättningar barn i Storbritannien har beroende på om de växer upp i en familj med två föräldrar eller ej. Studien visar bland annat att den som växer upp utan sina båda föräldrar har:

  •  75 procent större risk att misslyckas i skolan.

  •  70 procent större risk att bli drogberoende.

  •  50 procent större risk att få alkoholproblem.

  •  40 procent större risk att få ekonomiska skulder.

  •  35 procent större risk att hamna i arbetslöshet.

Den som ser något bortom sig själv och sina kortsiktiga drifter kan omöjligen bibehålla en positiv syn på skilsmässor, än mindre försöka uppmuntra fler till att genomföra dem. I stället bör man uppmuntra familjer att hålla samman.

Bråk om tid och pengar

Man får inte glömma att de flesta skilsmässor är ett resultat av bråk om tid och pengar. Genom att stärka familjernas ekonomiska situation och underlätta för dem att planera sin vardag, kan man troligen hindra många onödiga uppbrott. Enkla lösningar för att uppnå detta är att bibehålla föräldrarnas rätt att bestämma över föräldraförsäkringen och införa frivillig sambeskattning av gifta par. En ansvarstagande politik måste underlätta för familjer att hålla ihop, inte tvärtom.

Människor kommer naturligtvis fortsätta att skilja sig, oavsett vilken politik som förs och vilka trender som råder. Lösningen för de som tvingas genomgå ett uppbrott är dock inte att betrakta detta som en framgång. Det som saknas i samhället i dag är inte fler som ropar ”bryt upp!” utan snarare fler som kämpar på och ett samhälle som gör allt för att bistå och hjälpa familjer i nöd och i lust.

Sara Skyttedal (KDU)

förste vice förbundsordförande

Kristdemokratiska Ungdomsförbundet