Ida är bästa vän med sin diabetes

Ida växte upp på Bohus-Björkö. En trygg barndom gav henne en bra start i livet. Inte minst med tanke på att hon var så ung när hon drabbades av diabetes typ 1. Att ha förmånen att ha en förstående omgivning med kunskap om sjukdomen betydde mycket.

Men det började dramatiskt.

– Jag minns exakt när det hände. Jag var jättesjuk och bara kräktes och det blev ilfart till sjukhuset. Pappa satt med mig i baksätet och mamma körde. Och hon körde fort, säger Ida som till och med minns vad hon hade på sig den dagen.

Månadslång sjukhusvistelse

Ida var liten och tunn då. Det tog emot att äta och när mamma Marita kände att dottern en dag luktade aceton misstänkte hon genast diabetes. Hon tog ett blodsockerprov på Ida och misstankarna bekräftades direkt. Ida låg skyhögt över vad som var normalt. Det blev en månad på sjukhus, hela världen var plötsligt upp och ner. Pappa Håkan lärde sig allt som finns att veta om diabetes typ 1 och han följde med på alla diabeteslägren. Där fanns expertkunskapen och Ida fick umgås och ha roligt med andra barn i samma situation, samtidigt som pappa Håkan fick byta erfarenheter med andra föräldrar.

– Det var lite hysteriskt i början. Allt byttes till lightprodukter där hemma och på alla barnkalas fick jag plötsligt bara morotsbitar i min godispåse. Det var inte roligt alls. Men folk förstod inte bättre utan ville bara skydda mig, säger Ida som ville bli behandlad som alla andra barn.

På diabeteslägren fick barnen själva kontrollera blodsockerhalten i blodet före och efter att de fått äta glass och godis. Efter att ha sett resultaten förstod de på ett helt annat sätt, och Ida betonar hur viktiga dessa läger var. Hon började när hon var nio och slutade först när hon fyllt 18.

Ida har även varit på många ridläger, men att ha diabetes kunde ibland ställa till problem där.

– Ibland ville de inte ta emot mig. Men då följde mamma med också. Som van ryttare var det enkelt för henne att bara haka på. Mina föräldrar har alltid ställt upp för mig och inte hindrat mig från saker jag velat göra.

Extra spruta inför festen

Enligt Ida behöver det inte vara lika dramatiskt med kosten som det var förr. Det bästa är att få smaka av allt men i mindre doser. Genom att ta en extra insulinspruta före barnkalaset eller festen kan man ändå få vara med och känna sig som en i gänget.

Det tog ett tag innan alla bitarna föll på plats men i dag är det betydligt enklare att hantera vardagen. Hon kan sin kropp och är expert på kroppens signaler. Då gäller det att lyssna.

– Man måste acceptera och förstå att när man har diabetes typ 1 så kan man inte påverka sjukdomen eftersom bukspottkörteln inte fungerar. Men man kan bli bästa kompis med sin sjukdom och utmana den. Då blir allt mycket roligare.

På kameltur i Egypten. Bild: Privat

1/4

Att Ida är en tjej som har nära till skratt och nästan bubblar av glädje är en stor tillgång. Hon tar vara på livet och har åtskilliga gånger chockat sin omgivning som ibland velat hindra henne. Särskilt när det handlar om djupdykning och andra riskfyllda sporter.

– Jag har varit tvungen att ha med mig en massa intyg från läkare att det är okej att jag dyker. Hittills har jag dykt i Egypten, Brasilien, Thailand, Kroatien och Grekland utan problem.

Förbereder sig noga

Hon är noga med att vara så förberedd hon kan före dyket. Mäter blodsockerhalten flera gånger och äter alltid en banan det sista hon gör innan hon hoppar i. Hon vet exakt vad som behövs för att kroppen ska fungera optimalt.

– Det går åt mycket energi och adrenalin när jag är nere så jag har alltid stenkoll, säger hon.

För att peppa andra har hon startat en blogg där hon berättar om sig själv och vad hon har gjort med sitt liv. Extra viktigt tycker hon eftersom hon mött så mycket okunskap om sjukdomen. Alltför många föräldrar överbeskyddar sina barn i tron att de hjälper dem.

– I stället gör de barnen en björntjänst. Varför ska man vara låst i sin sjukdom? Det finns metoder för att hantera diabetes som ju är en sjukdom som inte syns. Det är på både gott och ont men man måste våga, säger Ida som redan när hon var åtta år själv skötte insulinsprutorna.

Deltog i triathlon i somras

Ida är lite av en sportnörd. Hon gillar att vara bäst eller i alla fall bra på det hon gör. Så sent som i somras deltog hon i triathlon. Men då gick det inte lika lätt som vanligt. Ida kom näst sist men var ändå riktigt glad efteråt.

– Jag var supernöjd över att jag klarade att genomföra det vilket var mitt mål. Men nu är jag gravid och måste lyssna på kroppen på ett nytt sätt. Nu handlar det om nya utmaningar framöver, ler hon.

– Det är jätteroligt att min sambo och jag ska bli föräldrar. Det enda som är tråkigt är att jag vid varje besök på Östra sjukhuset får träffa nya barnmorskor som bara bekymrar sig över mina värden. Det blir mer fokus på diabetes än på bebisen. Och jag vill ju såklart få känna mig lika glad som andra blivande mammor.

Vilka är dina bästa råd till en person med diabetes?

– Sätt upp mål och skäms aldrig över din sjukdom. Gör vad du vill göra och låt inte sjukdomen styra ditt liv. Njut av livet och ha roligt!

TEXT

Britta Lundh-Flodin

namn@gp.se