När facken tvekat och underleverantörerna hållit emot eftersom de i en konkurs blir helt utan pengar så tyder allt nu på att det blir tingsrätten i Vänersborg som får den smärtsamma plikten att ända Saabs lidande.
Någon annan variant än att det blir avslag på Saabs rekonstruktionsbegäran vore ologiskt och en stor överraskning.
För att en rekonstruktion skall godkännas skall bolaget som får den kunna presentera säker finansiering och en trovärdig affärsplan för den framtida verksamheten.
Victor Muller har en ny dröm om hur det skall bli att sälja Saab-bilar i framtiden, denna gång i Kina – plus en luddig tes om att det är lättare att hitta långivare till ett företag som är försatt i rekonstruktion än det är att få lån till ett bolag som helt enkelt bara gör av med hiskeligt mycket mer pengar än de tjänar in.
Det här framgick med smärtsam tydlighet under gårdagens presskonferens och detsamma framgår av den handling bolaget lämnat in till tingsrätten.
Där är begäran om en rekonstruktion inte matchad av någon detaljerad redogörelse för hur den kortfristiga finansieringen skall lösas, utan det handlar om en förhoppning om att få mer tid, förstärkt med ett konkurshot. För i framtiden – osäkert hur långt fram – hägrar ju det bindande avtalet med kinesiska Pang Da och Youngman som skall ge ett kapitaltillskott på nära 2,2 miljarder kronor.
Att det krävs kinesiska myndigheters godkännande för att detta överhuvudtaget skall bli av påminner bara glädjedödare om.
På presskonferensen vid Saabs huvudport i går eftermiddag visade Victor Muller återigen sina talanger som domptör.
Han kallar journalisterna vid förnamn och har koll på var de jobbar, han har lärt sig en svensk fras som – felaktigt enligt honom – beskriver den kyligare relationen mellan Muller och hans kompis Vladimir Antonov och han får skrattarna med sig när han skämtar om hur dålig trovärdighet det är på sådant som står i tidningarna.
Och han kallar krav från leverantörer för ”random attacks”, som om de är skurkarna, lurande i försåt för att hugga kniven i stackars Saab.
Visst är det stackars Saab, men det är ett faktum att Victor Muller och ledningsgruppen på Saab har drivit bolaget mot klippkanten i en svindlande takt. Det började redan när Victor Muller, ivrig att gripa tillfället i flykten, accepterade en alldeles för optimistisk affärsplan – den som fick Koenigsegg att hoppa av som spekulant för att den inte längre var relevant.
Uppbragt talade Victor Muller om hur media påstår att Saab är skyldigt gigantiska summor när det ”bara” är 150 miljoner euro (drygt 1,3 miljarder kronor) som är inte betalats i tid.
Men alldeles frånsett att 1,3 miljarder inte direkt är en bagatellsumma att strunta i att betala så är det ju faktiskt så att Saab har 2,3 miljarder i skulder till leverantörerna, 6,9 miljarder totalt i kortfristiska skulder.
Att Victor Muller betraktar det som ojusta metoder att faktiskt vilja ha betalt för det man levererar förändrar inte den totala skuldbördan.
Men det mest närliggande problemet, det som kommer att fälla Saab, är att Victor Muller inte har någon finansiär på lut.
Intressanta diskussioner med tänkbara långivare är inte det tingsrätten i Vänersborg vill höra om. *
