Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

”I dag har vi bättre kontroll”

Rädda Barnen har fått hård kritik de senaste dagarna. Nu säger dess ordförande Inger Ashing att organisationen borde bli bättre på att följa upp sin verksamhet.

Kritiken mot Rädda Barnen har kommit från flera olika håll. När statliga Sida gjorde en systemrevision förra året fick organisationen åtskilliga anmärkningar mot hur biståndsmedel hanterades.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– Man kan alltid bli bättre på att följa upp sin verksamhet, och det bör vi också bli, svarar Rädda Barnens ordförande Inger Ashing. För några år sedan förstärkte vi vår personal inom ekonomiområdet.

Då har det alltså inte fungerat som det ska?

– Det viktiga är att vi med säkerhet kan säga att det vi gör får effekt för de barn vi arbetar för. Nu vill vi kunna följa upp det på ett mer systematiskt sätt. Sida har lyft fram en del punkter och det har vi tagit till oss.

En av dem som visat på den dåliga kontrollen är Elisabet Brunnberg Johnsson, tidigare chef för organisationens Mellanösternkontor. Hon säger att hon skulle avråda folk från att ge pengar till Rädda Barnen.

– Det är väldigt olyckligt och tråkigt, kommenterar Ashing. Vi har aldrig haft några indikationer på att pengar inte skulle gå till de avsedda ändamålen, men jag vill säga att, ja, i dag har vi bättre kontroll än vi hade för några år sedan.

Just Sidas systemrevision, som går igenom brister både i ekonomin, projekten, ledningen och planeringen, visar i själva verket väldigt tydligt att pengar fortfarande används utan tillräcklig redovisning och utvärdering. Formuleringarna är trots allvaret hovsamma på revisorsvis. Två citat ur mängden: ”Det finns inte något system på plats inom svenska Rädda Barnen för att mäta resultat” och ”Rapporteringen till Sida har återkommande varit försenad och avvikelser har inte rapporterats på ett adekvat sätt”.

En av slutsatserna är att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att spåra hur mycket av Sidas bidrag till Rädda Barnen som går till administration.

Inger Ashing föredrar att tala om ”en ständig utvecklingsprocess” och i den ingår det internationella samarbetet i samarbetsorganet Save the Children Alliance. Där ska de olika medlemsorganisationernas kontor slås samman för att åstadkomma en ”gemensam identitet”. Innebär det att den starkaste medlemmen, amerikanska Save the Children, kommer att bestämma?

– I styrelsen har vi varit tydliga med att vi inte går in i ett samarbete som innebär att vi inte styr över våra egna pengar och prioriteringar. Vi kommer självklart att påverkas, men tror också att vi kan påverka de andra. Om vi är skickliga på att driva vårt perspektiv kommer vi att få med våra kollegor på båten.

Det kan tyckas långt mellan gräsrötternas folkrörelse med insamlingsbössa och denna globaliserade biståndsorganisation med cent­raliserade beslut. Vad ska medlemmarna då vara till för?

– De ska fortsätta att berätta vad vi ska göra och peka ut den strategiska riktningen. Deras beslut styr var Rädda Barnen lägger sina pengar.

Rädda Barnen befinner sig mitt i vägvalet i en korsning där många har åsikter om riktningen. Internationellt är det redan uppenbart att det är ledord som samordning och effektivisering som styr färden, med de konsekvenser det kan få för svenskarnas traditionella hävdande av barns rättigheter i en miljö som annars främst är inställd på katastrofhjälp. Och hur ser det ut här hemma, med barn som far illa, med dem som växer upp och in i hedersideologin? Kommer Rädda Barnen att lösgöra sig ur debattskuggan och bli en pådrivare i opinionen och politiken?

– Vi tror inte att vi förändrar situationen för de barn som lever i de här familjerna genom att skriva debattartiklar i tidningarna, säger Inger Ashing. Det gör vi bättre genom att prata med religiösa ledare och familjer i de här kulturerna där problematiken är som mest förekommande. Vad vi behöver är en dialog om hur vi ser på barn och på jämställdhet.

Tråkigt bara att det Rädda Barnen-projekt som handlade om just detta, Dialogprogrammet, inte fick fortsätta. Visserligen finns handläggare för hedersfrågor på regionkontoren, men när kommer de profilstarka kraven som kan påverka regeringens och oppositionens ställningstaganden?

Ibland går det att samordna sig, som kanske tillsammans med amerikaner på ett kontor någonstans i Afrika, men när det gäller barns okränkbarhet får svenska Rädda Barnen aldrig samordna sig med dem som anser att agalagen inte gäller dem och att flickor och pojkar inte ska lära sig simma tillsammans.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.