Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Hoppet kunde slutat med döden

Han halkade, föll sex meter och landade på huvudet. Det misslyckade hoppet kunde ha slutat med katastrof. Men 19-årige Robert Stafsing räknar med att bli helt återställd. ”Parkour är inte farligt. Jag tog en risk och det ska man aldrig göra”, säger han.

Eftermiddagen den 22 september hade han och två vänner bestämt sig för att filma lite stunts – för skojs skull. Efter att ha filmat på olika platser i Göteborg, bland annat när de kör motorcykel, klev de upp på ett tak i Kungsbacka. Från ett räcke på ena taket skulle Robert hoppa till taket på huset bredvid. De två första hoppen gick bra. Men vid det tredje hände det som inte får hända.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se


– Jag halkar med handen och tvingas göra en volt i luften. Vi har tränat att göra så för att aldrig landa på huvudet, men jag når kortare än vad jag tror och kommer inte ända fram.


Allt han minns i dag är de två sekunder när han faller, resten har han fått återberättat för sig.


Kompisarna ringde efter ambulans och Robert fördes till Sahlgrenska, först akuten, sedan vidare till intensiven.


– Min läpp hade spruckit, ett ögonbryn var trasigt, min tunga var klyvd, käken sned, och så var pannbenet sprucket och flera ben här, säger han och för sin hand mot sin högra tinning.


Han berättar hur läkarna, för att inte lämna för många ärr i ansiktet, gjort ett snitt över skallen och dragit ned huden för att operera pannbenet.


Fem veckor efter den brutala kraschen är GP:s reporter en av de första som får träffa Robert Stafsing för en intervju. Han har inte orkat tidigare.


Såren har läkt och förutom ett tydligt ärr i läppen ser man inte mycket förutom att det fattas en del tänder i hans mun och andra sitter snett. Han går fortfarande på starka mediciner och tar värktabletter. Precis innan Robert träffar GP har han varit och fått laserbehandling för ena ögat.


– Jag fick huvudvärk av det starka ljuset, men annars är jag bara trött och hängig, säger han.


Efter olyckan bestämde sig de tre vännerna i parkourteamet GbgX3m att lägga ut filmen på Youtube. På samma sätt som de tidigare lagt ut filmer med sina tricks. Men Robert Stafsing var inte beredd på den enorma publicitet som följde.


Han har fått skaffa sig en agent och tagit hjälp av ett amerikanskt bolag för att hålla koll på spridningen på nätet och sköta de internationella kontakterna.


– Jag såg att några stora parkoursajter delade länken direkt och sedan dröjde det bara några timmar innan amerikanska tv-bolag började ringa. Det var då jag ringde till min pappas vän och bad honom hjälpa mig.


Robert tror själv att det stora intresset beror på att det inte är så vanligt med olyckor inom parkour. En träningsform som kort kan beskrivas som gatakrobatik, men är mer av en livsfilosofi som handlar om att använda kroppen för att ta sig fram i urbana miljöer.


Många har kommenterat klippet på youtube. De flesta har varit vänliga och visat sympati men han har också blivit kallad idiot och vissa menar att han bör skylla sig själv.


Han förklarar att han övat länge på de akrobatiska hopp och tricks han gör offentligt.


– Folk som ser mig göra en volt på gatan tror ju att jag ska slå ihjäl mig, men det ligger jättemycket träning bakom. Vi övar inomhus på mjuka tjocka mattor. Det enda jag gjort tidigare är att ha stukat en fot.


Själv ägnar han en stor del av sin fritid till parkour. Det är inte adrenalinkicken som han är ute efter utan snarare en känsla av lugn och kontroll.


Olyckan har inte skrämt honom till att sluta med parkour, men inriktningen har ändrats.


– Jag kanske satsar mer på uppvisningar och håller mig närmare marknivån. Jag minns ju inte så mycket och har nog inte tagit in det.


Ångrar du hoppet?

– Nej inte själva hoppet. Men att jag gjorde det just då. Det hade regnat och var blött och halt. Jag tog en risk och det ska man aldrig göra i parkour. Det går tvärtom ut på att undvika risker.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.