I Mexiko har det vuxit fram en särskilt litterär genre med böcker om droghandel, gäng, våld och kriminalitet - "narcoliteratura". De våldsamma och ofta sexuellt explicita böckerna skrivs nästan alltid av män och Jennifer Clement hör till dem som har stört sig på hur kvinnor skildras i genren; de är prostituerade eller strippor, bifigurer som blir dockor snarare än människor.
"En bön för de stulna" är berättelsen om Ladydi, döpt efter den brittiska prinsessan, och hennes uppväxt i en bergsby i Guerrero, en timmes bilfärd från Acapulco. En het landsända med gummiträd, ormar och genomskinliga skorpioner, som Ladydis mamma säger har förvandlats till ett kaninbo fullt av hålor. Männen är frånvarande, antingen har de plockats upp av drogkartellerna eller tagit sig över gränsen till USA, och för att rädda sina döttrar undan trafficking har nästan alla familjer en gömd grop på tomten. Där göms döttrarna för att inte kidnappas om en stor, dyr bil skulle rulla in i byn. Traktens skönhetssalong har blivit en fulhetssalong, där kvinnorna gärna målar sina naglar, men noga tar bort all färg innan de går. Samtidigt har vita tänder målats gula och svarta av tusch och små flickor har förvandlats till pojkar, allt för att undkomma trafficking.
Hon beskriver sig som en poet som oroas över det som sker i hennes hemland. Hur påverkas befolkningen av våldet? Under tio år intervjuade hon kvinnor, framförallt i Guerrero där narkotikahandeln med heroin och de enorma vallmoodlingarna är en del av vardagen, där statens helikoptrar sprutar gift över opiumfälten utan hänsyn till byborna.
"En bön för de stulna" har fått ett varmt mottagande även i hemlandet och de utsatta kvinnornas verklighet har tagits upp även på nyhetsplats i Mexikos medier.
Poesin hittade Jennifer Clement i kvinnornas styrka och humor. Bara i Mexiko kan en flicka få namnet Ladydi, säger hon och skrattar hon, och påpekar att det är ett liv så långt ifrån en prinsessas som det går.
Författare och journalist.
Född i USA av amerikanska föräldrar, men växte upp i Mexiko. Bor i dag i Mexico City.
Studerade i New York och har skrivit en bok om den tiden, som handlar om konstnären Jean-Michel Basquiat och kretsarna kring honom, "Widow Basquiat" som kommer på svenska nästa år.
Hennes nästa bok fortsätter utforska dagens Mexiko och ska handla om vapen, en betydligt manligare värld än den som skildras i "En bön för de stulna".
Var tidigare ordförande för mexikanska PEN och har länge arbetat för pressfrihet. De senaste tio åren har 103 journalister dödats i landet, berättar hon, och ingen har dömts för ett enda av morden.