Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Haruki Murakami | Elefanten som gick upp i rök

Haruki Murakamis noveller når inte upp till romanerna men det är underhållande och medryckande läsning, anser Ragnar Strömberg.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Noveller

Noveller

Haruki Murakami

Elefanten som gick upp i rök

Översättning: Eiko och Yukiko Duke

Norstedts

Den centrala tanke- figuren i Haruki Murakamis novellsamling Elefanten som gick upp i rök är att ”vi i själva verket inte gör några val alls. Det som har hänt, har redan hänt. Det som ännu inte har hänt, har inte hänt. ”

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Med den oändliga och oöverskådliga staden Tokyo som labyrintiskt scenrum kretsar de sjutton berättelserna kring unga människor som lever sina liv i en genomskinlig bubbla av evig vardag.

Men så sker något som får bubblan att brista och det välbekanta och inrutade förvandlas till den ömsom stillsamt nedtonade, ömsom dårpippigt surrealistiska fars som är berättarkonstnären Murakamis adelsmärke.

Den inledande novellen tillhör den förstnämnda kategorin.

En man får ett sexsamtal från en kvinna som tycks veta obehagligt mycket om honom. Han lägger på och börjar sen leta efter sin hustrus bortsprungna katt i trädgården till ett ödehus där han träffar en tonårstjej som försöker förföra honom. Av denna händelselöshet skapar Murakami en sorgset humoristisk berättelse om ensamhet.

I TV-människorna förkunnas ensamhetens tidsålder av tre proportionellt förminskade människor som svingar sig ut genom rutan och in i berättar-jagets liv. En av dem säger till honom att hans fru aldrig kommer hem mer, för att ”allt är kört” och novellen slutar i samma ögonblick mannen fylls av skräck för att profetian ska besannas.

Min personliga favorit är den knappt sex sidor långa Det gröna odjuret, där ett hiskeligt monster gräver sig upp ur en trädgård för att förklara sin kärlek till en kvinna som plågar ihjäl den bisarra varelsen med bestialiska fantasier.

Elefanten som gick upp i rök innehåller också några härligt utflippade historier, som Den dansande dvärgen och En roddbåt till Kina, där Murakami ger sin fantasi och drastiska humor friare tyglar.

Så även om novellerna inte når upp till de stora romanernas nivå är det underhållande och medryckande läsning, som varmt rekommenderas.