Hans Appelqvist | Sjunga slutet nu

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Den hårfina linjen mellan dröm och verklighet. Livet och döden. Det mystiska och det vardagliga möts vid frukostbordet. En relation mellan en pojke, en äldre kvinna och en märklig varelse. Det är några teman från Sjunga slutet nu, som är en film på en halvtimma, skivan är ett utvidgat soundtrack. Jag tänker på David Lynch och Haruki Murakami, men det som gör skivan/filmen till en triumf är Hans Appelqvist alldeles egna fingeravtryck. Han har arbetat visuellt tidigare, framförallt på Bremort, och tar helt logiskt steget vidare till film. Musiken är rik på melodier och stämningar, det är lika lekfullt som allvarligt. I det personliga tilltalet, i sättet att berätta, finns något mycket allmänmänskligt.

ANNONS
ANNONS