Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Hallå eller! Lotta Lundgren

Matskribenten och programledaren Lotta Lundgren har snattat i en fruktaffär, är stolt över att hon lyckas bete sig normalt och vill inte flytta tillbaka till Göteborg.

Vad ska du göra till helgen?

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– Vi ska ta alla barnen, både våra två och min svågers barn, till Gröna Lund. Det blir sju barn totalt, det är en hord! Någon av oss vuxna måste ha varit full när vi lovade det.

Du är en av sommarpratarna i år. Det står att det bland annat ska handla om "erotisk taktkänsla" och om att kärlek inte är gas. Vad menar du med det?

– Det tänker jag inte berätta nu. Mitt sommarprat kommer att handla om flera olika saker, mest om mina erfarenheter av livet efter döden, kärlek och varför många aldrig lär sig att i laga mat.

Du är uppvuxen i Tuve, hur var det?

– Det var normalt. Det var bra. Det var bara lite ont om människor som var som jag. Det är nog anledningen till att jag knyter upp människor så lätt i dag. Erik Haag har kallat mig för den slampigaste medmänniska han känner. Han tycker att det är absurt att jag måste byta telefonnummer och äta middag med alla människor som slår an någonting hos mig. Att jag inte kan låta dem vara.

På vilket sätt var du annorlunda?

– Jag kan inte svara på det. Men det är ingen slump att jag inte gifte mig med en kille från Tuve och levde hela mitt liv där.

Du flyttade sedan till Stockholm, varför det?

– För att jag ville det och för att jag fick jobb där. Jag trivs här. Stockholm är en stad i världen.

Och Göteborg?

– Göteborg är en stad i Sverige. Det är så jag känner. Stockholm är en storstad, en vacker och världsvan stad. Full med skit på sina ställen men ändå. Jag älskar Stockholm.

När du är i Göteborg, har du några smultronställen här?

– Ja, Botaniska trädgården är en av världens finaste botaniska trädgårdar. Sedan gillar jag Stigbergsliden, Långgatorna och hela hamnområdet. Och Slottsberget och skärgården och Grönsakstorget.

Med du skulle inte kunna tänka dig flytta tillbaka?

– Nej, forget it. Just nu vill jag flytta till norra Öland. Vi har hus där. Landskapet är så vackert att man vill äta det. 

Pratar du göteborgska?

– Jag har aldrig haft mycket till dialekt är jag rädd. Men ibland, när jag är väldigt koncentrerad på något, kan man ana göteborgskan i min språkmelodi. 

Du verkar ha lätt för att bryta upp och gå vidare. Du hade en framgångsrik karriär i reklambranschen när du helt plötsligt sadlade om och blev matskribent och programledare för Landet Brunsås. Hur var det?

– Jag har pratat om det så många gånger att jag har glömt hur det kändes. Men det var väl ingen stor grej. Jag är nog ingen trygghetsmänniska. Jag ångrar aldrig några uppbrott. Jag lever livet framåt.

Hur blir man sån? Handlar det om självförtroende?

– Kanske. Det handlar också om att ha en bra familjesituation, en man som tycker att man ska göra vad man vill i sitt liv. Jag var gravid med vårt andra barn när jag tog det beslutet, men det löste sig ändå.

Matlagning, kommer du tröttna på det också?

– Nej, det är det enda jag aldrig tröttnar på.

Händer det någon gång att du syndar och köper djupfryst pizza i mataffären?

– Jag har samma livssituation som alla andra med familj och heltidsarbete. Matlagning måste ibland gå fort. Men jag har alltid en plan. Matlagning är 15 procent inspiration och 85 procent planering. Om man vet det, blir det aldrig några panikpizzor.

Din bok heter "Om jag vore din hemmafru". Är det en roll som du kan tänka dig?

– Nej, det intresserar mig verkligen inte. Jag skulle aldrig vilja sälja ut min relation på det viset. Ekonomiskt oberoende och jämlikhet är livsviktigt i en kärleksrelation.

Hur jämställd är matvärlden?

– Det finns inte ett jättestort intresse av att ta in kvinnliga kockar i restaurangköken. Det är en mansdominerad bransch. Det kan man också se på TV. Kvinnor ska helst göra bakelser och vegetarisk mat medan männen gör maffiga kötträtter. Men det är en för stor diskussion för att gå in på här, jag tar upp det också i mitt sommarprat.

Har du någonsin begått ett brott?

– Hahaha! Ja, det har jag! Jag snattade i en fruktaffär där jag sommarjobbade när jag var 16, åkte fast och fick ingen lön. Så går det, tänk på det ungdomar. Jag skäms väldigt mycket för det där. Så korkat. Förlåt!

Hur såg din tonårsrevolt ut?

– Jag var ganska otrevlig. Och skolkade mycket. Man måste vara besvärlig någon gång i livet och det är en bra tid.

Har du någonsin haft en konstig frisyr?

– Jag hade Göteborgs största och dyraste permanent. Den var så dyr att jag fick jobba åt frisörsalongen för att kunna betala den. Jag fick hjälpa dem med att skriva broschyrer fram tills jag bytte frisyr 1995.

Du sa någon gång att du blev snygg efter att du har fyllt 30. Var det efter permanenten?

– Haha, ja det var efter permanenten. Men det var när jag blev 30 som mitt utseende blev modernt. Brett ansikte och mycket drag.

Tycker du att du är snygg nu?

– Det tycker jag nog egentligen inte. Men utseende är något man kan välja och man kan göra det bästa av det man har. Jag är nog bra på att få folk att tro att jag är snygg, speciellt kvinnor. Men det kan också bero på att kvinnor ofta säger att man är snygg när de tycker om en. Då är jag kanske inte snygg, men uppskattad.

Vad är du stolt över?

– Över att ha klarat mig själv. Att jag får ihop till en lön varje månad och lyckas bete mig som en normal, fungerande människa i samhället.

Vad skäms du för?

– Jag kan vara ganska självupptagen och känner mig väldigt viktig när jag gör TV. Sedan är jag ganska intresserad av vad man skriver om mig i media, det önskar jag att jag inte var. Och jag har riktigt fula fötter.

Är du en kändis?

– Nej, det är inget jag upplever att jag är. Det är sällan som någon känner igen mig på gatan. Jag är en tvåbarnsmamma som håller på med mat i media.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.