Två mil norr om Borås slår den lantliga idyllen emot en. Gröna ängar, blå himmel och fågelkvitter blandat med det porlande ljudet från ån som rinner nedanför kvarnen. Många vet att Säveån mynnar ut i Göta Älv, vid Göteborgs hamn. Det många inte vet är att den rinner ur sjön Säven, som ligger mellan Borås och Vårgårda. På sin väg mot älven passerar den Vänga och har i över hundra år drivit runt Vänga kvarn.
Redan på 1800-talet malde stärkelsefabriken i Vänga potatismjöl. Han som var mjölnare på 50-talet rev fabriken för att få mer plats åt sin kvarn. Nu är stärkelsefabriken uppbyggd igen och en gång om året, en lördag i september, maler mjölnaren Ola Johansson tre–fyra ton potatis. Övriga dagar håller han sig till kvarnen där han maler råg- och vetemjöl till traktens kaféer och restauranger, bland andra Vänga kvarnkafé.
Olas kläder är täckta av mjöldamm efter dagens malning. Inne i kvarnen är det dunkelt. Det doftar mjöl och nybakat.
Vissa delar är nyare och vissa är äldre, men kvarnen maler mjöl på precis samma sätt som för hundra år sedan. Valsstolen är tillverkad i Dresden i Tyskland och är inköpt av den förre mjölnaren David.
–Vi tror att den är från 1933. David har aldrig gjort någonting med den och jag hoppas att den ska hålla mitt liv ut också.
Ola kallar den för valsstolarnas rolls royce.
–Min föregångare har varit mjölnare i 58 år. Han tog tull av bönderna som ville mala sin säd i kvarnen så förr kallades det här tullkvarn.
Själv har Ola varit mjölnare sedan 2008 och berättar att det var bönderna som var mjölnarens kunder förr, kvarnen fanns till för dem. Nu finns det inte många bönder kvar i trakten men kvarnen går fortfarande varm.
–Jag kommer hamna på 35 ton mjöl i år och det går att dubbla om jag vill.
I kvarnen maler Ola rågmjöl och två sorters vetemjöl, finsikt och samsikt. Samsikt innebär att mjölet från den första malningen, där det är lite grövre, och andra malningen siktas tillsammans. Det mjölet blir lite mörkare än finsikt, som är helt vitt.
–Samsikt vet inte alla vad det är, om man inte är äldre och har handlat i de gamla kvarnarna.
På väggen hänger en gulnad karta. 23 röda knappnålar sitter utplacerade. I kanten står det "döda kvarnar i Borås kommun".
Ola säger att om man inte köper mjöl av honom, bör man göra det från någon annan mindre kvarn.
–Det blir annat än fabriksproducerat, det kommer du inte ifrån. Man behåller aromen i mjölet. I fabrik blåser de rent med luft.
När mjölet luftas för mycket försvinner aromer. Ju mindre man gör med mjölet desto bättre smakar det, menar Ola. Kvarnkaféet använder bara Olas mjöl och ska strax även börja använda mjölk från en gård i närheten.
En stig leder över en bro från kvarnen till kaféet. När man sätter foten på bron bullrar det plötsligt till. "Vem är det som klampar på min bro?" Vid sidan om kan man se de tre bockarna Bruse skynda sig över Säveån. Fler små träbroar leder till en variation av sittplatser omgivna av skogen och de små avstickarna från ån. En skylt märkt Kärleksstigen pekar längs en murrig promenadstig vid det porlande vattnet.
Bakom disken inne i kaféet står Cecilia Åhman. Kaffet är hett och faten fyllda med nybakade kakor och bullar. För henne är Vänga kvarnkafé ett utflyktsmål. Man kan sitta både ute och inne och avnjuta antingen en lunch eller en fika.
–Sen går du på kärleksstigen eller mossen. Och så tittar du in i något av museerna, eller lanthandeln eller ser på konsten som hänger här.
Fakta: Vänga kvarn
- Vängas äldsta inslag är stärkelsefabriken, som mellan 1890 och 1944 malde potatismjöl. Stärkelsefabriken revs men är i dag uppbyggd igen av hembygdsföreningen som äger marken.
- Både kvarnen och kaféet arrenderas av mjölnaren Ola Johansson respektive kaféägarna Cecilia och Bengt-Göran Åhman.
- 1934 revs kvarnen och man byggde en ny. I samband med det byttes vattenhjulet ut mot en vattenturbin. Kvarnen drivs av en elmotor som får elen från vattenturbinen och är helt självförsörjande.
- I Vänga finns förutom kvarnen och kaféet en lanthandel där man kan köpa nymalet mjöl och såväl hemstickat som broderat.
- Du kan även njuta av den vackra naturen, ständigt ny konst och museum. Eller besöka tomtarna på loftet.
- Och fikat? Jodå, det smakade utmärkt.
