Den grönyta vi vill bebygga är gräsbevuxna impediment och slyiga slänter som inte tillför någon egentlig nytta, och sådana finns det gott om utanför stadens allra centralaste delar. Bygger vi där kan vi dessutom bevara den oexploaterade jordbruks- och naturmark som finns utanför staden.
För grönyta gäller inte per automatik att ju mer desto bättre. Forskningen är visserligen tydlig med att grönska gynnar människors välbefinnande, men den visar också att grönskans kvalitet och tillgänglighet är långt viktigare än dess mängd. Så uppger exempelvis en långt mindre andel av de boende i Stockholms innerstad att de upplever en brist på grönyta jämfört med vad boende i många av stadens ytterområden gör, trots att ytterområdena de facto består av en avsevärt högre andel grönyta.
Genom att strategiskt placera ut parker, alléer och fasadgrönska i den täta kvartersstaden kan den upplevda tillgången till grönska bli mycket god samtidigt som befolkningstätheten blir tillräcklig för att kunna bära god kollektivtrafik och service.
Vägvalet skriver också att vi koncentrerar oss för mycket på den centrala staden. Vi vill dock inte bara förtäta på centrums överflödiga markparkeringar och övergivna hamn- och industriytor. Vi är minst lika angelägna om att förtäta och utveckla idag dysfunktionella områden utanför centrum – må det vara i Guldheden, Bergsjön eller Askim.
Slutligen oroar sig Vägvalet för priserna på bostäder. Vi vill poängtera att det säkraste sättet att hålla nere priserna på både de nybyggda och de äldre bostäderna är att öka utbudet. Hur? Bygg!
Alvar Palm
doktorand i miljöekonomi vid Lunds universitet
Patrik Andersson
samordnare för Yimby i Göteborg