Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Girighet bakom hyreshöjningarna

Är hyresrättens dagar som bra och billigt boende räknade? Hade politiker och företag brytt sig så hade det skrikits högt för länge sedan kring ett sådant ocker som en hyreshöjning på 60 procent innebär, skriver Magnus Pettersson, boende på Pennygången.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Såhär år 2012 kan man bara konstatera att det var länge sedan Sverige insåg att man snabbt behövde en miljon bostäder. De så kallade miljonprogrammen som byggdes för att stävja bostadsbristen och som under flera år gett tak över huvudet åt de som kanske bäst beskrivs som "vanligt folk", står nu inför ett paradigmskifte. Allt fler av dessa betongområden kommer inom de närmaste åren att behöva renoveras och allt fler hyresvärdar, både bland allmännyttan och privata hyresvärdar, väljer att slå på stort med så kallade lyxrenoveringar.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Detta görs givetvis inte för att man vill vara hygglig mot de som bott många år i lägenheter som i vissa fall varit riktigt slitna. Man gör det i stället för att tjäna allt mer pengar än man redan gör. När man läser om hyresvärdar så handlar det nämligen sällan om att någon med nöd och näppe har råd att hålla sitt fastighetsbestånd med underhåll eller att någon valt att idka välgörenhet mot mindre bemedlade hyresgäster genom att ge dessa billigare hyra. Det handlar snarare allt som oftast om hur stor vinst fastighetsbolagen gör och hur många tusenlappar som tjänas på varje lägenhet. Hyresrätten har gått från den "vanliga människans" smidigaste och mest prisvärda boendemöjlighet till en dyr historia och blivande lyx. Under flera år och genom flera regeringar har hyresrätten tappat mer och mer av det som från början var dess skäl och själ.

Handlar om profithunger

Numera handlar det inte om att tillhandahålla billigt och bra boende utan om ytterligare en möjlighet att tjäna pengar och i allmännyttans fall handlar det om att "återbetala" till kommunen, det vill säga pumpa in pengar i olika kommunala projekt som sällan kommer de boende i lägenheterna till nytta. I fallet med privata hyresvärdar så handlar det helt krasst om att fylla den egna skattkistan. Området Pennygången i Göteborg är ett av dessa områden som en gång byggdes för att tillhandahålla billiga bostäder och som nu ägs av privat hyresvärd.

Det uppfördes för 50 år sedan för att ge tillfälligt boende åt finska arbetare som kom hit. I dag bor här runt 700 personer varav många yngre par med barn. Det är ett lugnt och tryggt område och vi som bor här trivs väldigt bra trots väldigt slitna lägenheter, dåliga avlopp och har man inte bil så är man hänvisad till att cykla i uppförsbacke eller lokaltrafiken som har en stombusslinje med någorlunda regelbundenhet och en vanlig linje som går cirka en gång i halvtimman beroende på vart man ska.

Glädjen förvandlades till chock

Detta betongområde vars engagerade boende ordnar gårdsfester, inte skräpar ner allt för mycket samt planterar och påtar i rabatterna kring ingångarna, ska nu renoveras. Givetvis mottogs nyheterna om en renovering med gott humör när det tillkännagavs. Lägenheterna behöver absolut fräschas upp. Chocken kom när hyresvärden Stena fastigheter tillkännagav en tänkt hyreshöjning på 60 procent till följd av renoveringen.

Detta har skapat ett stort engagemang i området. De flesta vill nämligen bo kvar och det finns egentligen inget direkt behov av att lyxa till lägenheterna med parkettgolv, tvättmaskin eller golvvärme.

Man nöjer sig gott med hela och rena lägenheter som renoverats upp till det som i dag kallas standard.

Lågprioriterade

Det är i sådana här tillfällen som man inser att hyresgäster i Sverige har ett väldigt svagt skydd och egentligen inte prioriteras särskilt högt. Hade politiker och företag brytt sig så hade det skrikits högt för länge sedan kring ett sådant ocker som en hyreshöjning på 60 procent faktiskt innebär. I Tyskland finns lagar mot ockerhyror men inte i Sverige. Här har vi länge haft allmännyttan som ledstjärna i hyressammanhang och på den tiden då allmännyttan hedrade hyresrättens syfte med bra och billigt boende så var detta en perfekt symbios.

Hyresvärdar hade råd att underhålla sitt fastighetsbestånd och fick ändå en del klirr i kassan över. Nu är det däremot bruksvärdet som styr och genast anser varje hyresvärd med en grön buske och en vattenpöl utanför porten att området är att klassas som skogstomt i naturskönt område med havsutsikt. Man satsar på renoveringar av lyxigare sort, byte av klientel till de med tjockare plånböcker och således även mer klirr i kassan. Våra svenska politiker, oavsett röd, grön eller blå, tittar åt andra håll och ignorerar problemet.

Så frågan är: är hyresrättens dagar som bra och billigt boende räknade? Kommer "billigt boende" i framtiden vara synonymt med att vara inhyrd i en sovsal någonstans, eller om man har bra med pengar vara inhyrd i ett ensamt rum hos någon som i 1800-talets engelska städer?

Våra svenska folkvalda politiker, vad anser ni?

Magnus Pettersson

Boende på Pennygången