Anders Behring Breivik är en gåta, men han är inte unik – vare sig som person eller samhällsuttryck. Det finns alltid människor som fastnar i en förvriden verklighetsuppfattning och några som går från ord till handling. Dock är Behring Breivik speciell – som både ideolog och gärningsman. Vanligen överlåter våldets ideologer terrorn och dödandet till enklare själar.
Jag tänker ofta på Franz Stangl, en österrikisk vävare som blev polis och i nazismens tjänst kommendant över de båda utrotningslägren Sobibor och Treblinka. Stangl lät mörda cirka en miljon människor. I Gitta Serenys intervjubok, Vid avgrunden, framstår han som en extremt auktoritetsberoende man som sökte beröm och ville vara sina chefer till lags. Det är ingen ursäkt, men en otäck förklaring.
Anders Behring Breivik förefaller vara en mer komplicerad massmördare än Stangl. Båda delar dock en omständighet med andra politiska mördare. De uppstår inte ur tomma intet. Det krävs en miljö av hat och fördomar för att några skall bli gärningsmän.
Hatets miljö är en pyrande glöd som får syre och flammar upp i tider av osäkerhet och stora samhällsförändringar. Vi befinner oss i en sådan tid – i smått som stort. Volvo är numera ett kinesiskt företag. USA förlorar krig och kan endast med möda betala sina skulder.
Människan söker alltid förklaringar. Historiskt brukar stora samhällsförändringar utlösa pogromer. När tryggheten hotas eller inte längre finns är det enkla svaret att lägga skulden på någon – på den eller de som avviker eller påstås avvika från den normalitet vi är rädda att förlora.
Pesten skylldes på judarna. Häxförföljelserna speglar trygghetsförlusten under Europas totala omvandling i skiftet från medeltid till modernitet. Förintelsen blev möjlig sedan Tyskland gått under tre gånger på mindre än 15 år – första världskriget, hyperinflationen och depressionen.
Vår tids Europa präglas av ord som budgetkris, finanskris, skuldkris. Konkurrensen om jobben och tryggheten hårdnar. Det finns skäl att oroas – både för framtiden och för hur vi hanterar Europas omvandling. Nya syndabockar är redan utsedda – invandrare och muslimer. Men vi kan välja mellan att bidra till hat och fördomar eller till samarbete och förståelse.
Ingen människa är betydelselös. Varenda en av oss gör världen antingen lite bättre eller lite sämre. Att stödja ett främlingsfientligt parti bidrar till att skapa och förvärrar problem – och till andras lidande. Inget ställningstagande är likgiltigt. Vi kan lära av historien.