Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Gert Gelotte: Kan vi sluta att hyckla nu?

Sveriges självständighet beror inte på om vi är officiella eller inofficiella Nato-medlemmar, utan på hur omvärlden värderar vår förmåga och vilja, skriver GP:s Gert Gelotte i sin krönika.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Först avslöjade Wikileaks att USA ser Sverige som en "pragmatisk och stark" partner där samarbetet med Nato drivits så långt att den officiella positionen är en osanning. Konstigt nog resulterade detta i förvåning och politisk uppståndelse.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Sedan fick vi veta att Sverige föredrar att lämna ut "terroristinformation" till USA i tysthet. Ett officiellt avtal kunde hamna i riksdagen och orsaka politiska problem. Åter blev reaktionen förvåning. Men alla vet ju. Ja, alla utom statsministern och justitieministern – om nån till äventyrs tror dem.

Alla som är det minsta intresserade vet att Sveriges försvars- och säkerhetspolitik, oavsett regering, vilar på dubbelspel med Nato och USA. Varje gång hyckleriet uppenbaras står några politiker en stund i skammens strålkastarljus. Sedan slinker samarbetet med Nato och USA tillbaka in i ett decenniedjupt politiskt halvdunkel. Ingen tar itu med det meningslösa ljugandet. Varför?

Den militära alliansfriheten är den del av den svenska självbilden – särskilt den socialdemokratiska. Den är en politisk myt. Ingenting är svårare än att göra upp med en myt.

Genom Partnerskap för fred, FN och EU är Sverige mer militärt aktivt i Nato än flertalet Nato-medlemmar. Sverige har tagit bakvägen in och är lika militärt beroende av Nato som om vi vore medlem. Utan eget invasionsförsvar består Sveriges försvar av EU-medlemskapet. Och EU:s invasionsförsvar är Nato. I den senaste utrikesdeklarationen uttryckte utrikesminister Carl Bildt detta faktum så här:

"Medlemskapet i Europeiska unionen innebär att Sverige ingår i en politisk allians och tar ett solidariskt ansvar för Europas säkerhet. Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas".

Deklarationen är praktiskt lika bindande som Nato-fördraget och militärt skulle medlemskap i Nato ge Sverige större inflytande över det egna försvaret. Problemet är politiskt. Det är inte självklart i Sveriges intresse att knytas hårdare till USA:s utrikespolitik. Det samma kan sägas om EU – som skulle må bra av större utrikespolitisk självständighet.

Sveriges beroende av Nato och USA borde debatteras öppet och ärligt i stället för detta ständiga smusslande. Var står vi? Vart vill vi? Vad medför flest fördelar med så få nackdelar som möjligt?

En sådan debatt är bara möjlig om Socialdemokraterna slutar odla myten om Sverige som det militärt alliansfria "landet annorlunda" och börjar tala sanning. Annars går det som när socialdemokratiska Aftonbladet i huvudledaren den tredje december först hoppades på en riktig Nato-debatt för att i nästa mening omöjliggöra den:

"Det går inte att få ett Nato-medlemskap utan att ge upp sin självständighet och det vill inte det svenska folket."

Sveriges självständighet beror inte på om vi är officiella eller inofficiella Nato-medlemmar, utan på vad vi själva förmår militärt och hur omvärlden värderar vår förmåga och vilja. Sanningen är då att vi för vår självständighet är beroende av EU som är beroende av Nato som är beroende av USA.

En "riktig debatt", som Aftonbladet vill ha, måste utgå från detta faktum – även på Aftonbladets ledarsida.