Enbart de kommunala bostadsbolagen räknar med att cirka 300000 lägenheter är i behov av omfattande upprustningar de närmaste åren. Om vi antar att ungefär lika många privata hyreshus behöver renoveras så förstår alla att Sverige står inför en enorm utmaning.
Hyresgästerna, oavsett om de bor på Pennygången i Högsbo, i Norra Kvarnhem i Uppsala eller i Rinkeby i Stockholm, är naturligtvis både bekymrade, frustrerade och vreda. Även om hyresvärdarna skaffar ersättningslägenheter så får flytten stora sociala konsekvenser för både vuxna och barn. De tvingas bort från det bostadsområde där deras barn går på dagis eller i skola, där de växt upp, gift sig, skaffat barn och bundit livslånga vänskapsband.
Jag vill gärna ha min framtid här men varken jag eller min mamma kommer att ha råd med sådana hyror, säger en förtvivlad hyresgäst som bott hela sitt liv på Pennygången i en intervju i GP.
Mer än bara tak över huvudet
Lägenheten handlar om så mycket mer än bara tak över huvudet. En lägenhet är också ett hem. Ett hem är en plats där du ska kunna känna dig trygg och få en möjlighet att utvecklas. En plats där du själv kan få bestämma vem som bjuds in eller inte. En plats dit du återvänder när dagen är slut och där du får vara dig själv. Ett hem är grunden för trygga medborgare som kan bidra till samhällsutveckling och gemenskap. Mycket av denna trygghet slås sönder om familjen tvingas flytta till ett annat område i en annan del av staden.
Stena Fastigheter räknar helt krasst med att en tredjedel av hyresgästerna inte kan eller vill bo kvar efter upprustningen. Men Stena är inte ensamma om att vilja flytta på hyresgäster. Roger Akelius, grundare av Sveriges största privata bostadsföretag med totalt 35000 lägenheter runt om i Sverige uttrycker den allmänna inställningen på ett hänsynslöst sätt: Jag bedriver inga hjälpprojekt.
Förstärker segregeringen
Lösningen ligger naturligtvis inte bara hos cheferna på ett privat bostadsföretag som Stena, som tyvärr verkar ha glömt att det finns människor av kött och blod bakom varje hyreskontrakt. Det här är ett problem som måste lösas högre upp på en politisk nivå eftersom det i grunden handlar om ett stort samhällsproblem. När inkomsterna styr i vilken stadsdel befolkningen vill och kan bosätta sig i förstärker det en redan utbredd segregering. Göteborg är inget undantag, trots att politikernas under mängder av år lovat att ta tag i frågan.
Problemet ligger även i själva regelverket. Hyresgästernas har rätt till inflytande men i praktiken är detta inflytande ganska litet. Precis som GP skrev i tisdagens tidning får fastighetsägaren rätt nio gånger av tio när ett upprustningsärende avgörs i hyresnämnden. Och vad spelar det för roll om hyresgästerna har ett besittningsskydd när de inte har råd att betala hyran. Därför behövs det en förändring i hyreslagstiftningen som ger hyresgästerna ett tydligare och starkare inflytande.
I slutändan är det här en fråga som handlar om väldigt mycket mer än vilka områden som ska upprustas och hur mycket hyresgästerna ska betala. Det handlar också om vilket slags samhälle vi vill bygga för våra barn och barnbarn. Och här har vi alla ett ansvar.
Anna Lönn Lundbäck,
regionchef Hyresgästföreningen Region västra Sverige