När huset brinner är det försent att brandförsäkra det. Det samma gäller försvaret. När det behövs är det försent att köpa vapen, anställa soldater, utbilda dem och skjuta till de pengar som behövs. Det är detta som är försvarspolitikens dilemma, att det som behövs för att försvara landet måste finnas på plats innan det eventuellt behövs. Och när freden synes evig är försvarsutgifter aldrig populära.
Av detta skall man inte dra slutsatsen att försvaret oavbrutet måste stå stridsberett vid gränsen. Däremot bör man dra slutsatsen att riksdagens försvarsbeslut måste finansieras realistiskt och inte med önsketänkande. På denna helt avgörande punkt är Riksrevisionens senaste rapport inte nådig:
”Försvarsmakten och regeringen har inte gjort tillräckligt för att se till att försvarets verksamhet i framtiden är planerad, beräknad och finansierad. Framför allt måste man hantera problemen inom materielförsörjningen – enligt Försvarsmakten saknas 30–50 miljarder kronor för anskaffning av materiel de närmaste tio åren”, skriver Riksrevisionen i ett pressmeddelande.
30–50 miljarder kronor under en tioårsperiod motsvarar i runda slängar en höjning av försvarsanslaget med tio procent. Det är mycket pengar när varje statlig utgift skall finansieras krona för krona. Ändå kanske det inte räcker.
Riksrevisionen förutser också stora kostnader för att försvaret skall få tillräckligt med personal med rätt kunskaper. Behovet beräknas till ”åtskilliga miljarder”. Hur mycket pengar försvaret kan rationalisera fram vill rapportens författare Jan Landahl inte uttala sig om. Men det blir tufft, medger han och konstaterar i en intervju för TT:
– Man ska alltså sänka personalkostnaderna samtidigt som man måste fylla på med ny personal för den nya organisationen.
Att det nya insatsförsvaret är underfinansierat har varit uppenbart under flera år. Anslagen blev för snåla vid 2009 års försvarsbeslut, medger Folkpartiets försvarspolitiske talesperson Allan Widman och utlovar mer pengar i nästa års försvarsbeslut. Det gör även försvarsminister Karin Enström (M) med motiveringen att Ukrainakrisen förändrat det säkerhetspolitiska läget i Europa.
Det är lite yrvaket av försvarsministern menar Socialdemokraternas talesperson Peter Hultqvist som sedan länge ägnar sig åt billig kritik. Billig i betydelsen att han kritiserar underfinansieringen utan att vilja ens diskutera höjda anslag. Men visst är det yrvaket av Karin Enström. När försvaret eventuellt behövs finns ingen tid att förbättra det. Utgår nästa års försvarsbeslut från detta i andra sammanhang så självklara faktum blir riksdagens beslut epokgörande. Oavsett riksdagsmajoritet och regering har glädjekalkyler tillåtits urholka försvarets förmåga i åtminstone 50 år.
GP 2/4 -14