Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Göteborg tiger om Kina

I maj öppnar världsutställningen i Shanghai. Men det är tyst om mänskliga rättigheter i Kina. Politiker och tjänstemän i Göteborg menar att frågan är en regeringsangelägenhet. Amnesty tycker att kommuner och näringsliv borde göra mer.

Demonstrationer och bojkotthot. OS i Peking 2008 fick ingen flygande start. I Sverige manade SSU:s Jytte Guteland och förre justitieministern Thomas Bodström (S) till bojkott av invigningen.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Inför världsutställningen Expo 2010 i Shanghai är det däremot helt tyst. Trots att Kinas behandling av tibetaner och oliktänkande är oförändrad, liksom stödet till Burmas militärjunta.

Jytte Guteland, ordförande för Socialdemokraternas ungdomsförbund, vill ha samma mediala tryck som inför OS men tror inte att det kommer att blir så.

- Här verkar de ekonomiska relationerna stå i fokus.

Inte ens SSU själva har ännu börjat debattera frågan. Jytte Guteland säger att de planerar att uppvakta regeringen och deltagande kommuner med uppmaningen att inte bli pr-maskiner för Kina. Thomas Bodström är på resa och hälsar att han inte har någon möjlighet att kommentera världsutställningen.

Bodströms och Gutelands partivän Göran Johansson, ordförande i Business region Göteborg (BRG) som har hand om stadens Kinautbyte, är helt emot bojkott.

- Det har aldrig fungerat. Jag tror på mänskliga utbyten. När jag träffar kineser berättar jag hur vi lever och tänker. Man ska inte underskatta sånt. Men det allra viktigaste är nog studentutbyte.

Liksom kommunens tjänstemän som har Kinakontakter hänvisar Göran Johansson till UD:s riktlinjer för internationellt utbyte. Håkan Beskow, chef för internationella enheten på stadskansliet, tolkar riktlinjerna som att mänskliga rättigheter enbart ska diskuteras av regeringsföreträdare.

- Vi hade kontakt med utrikesdepartementet 2008 när vi skulle förlänga avtalet med Shanghai. Då fick vi beskedet att mänskliga rättigheter är en regeringsangelägenhet. Den linjen har vi följt.

Jan Axel Nordlander, ambassadör för MR-frågor på UD, säger att visserligen är det riktigt att det är regeringen som är ansvarig för utrikespolitiken men att det inte finns några hinder för kommunalpolitiker från att föra en dialog om mänskliga rättigheter.

- Det är upp till kommunerna hur de vill göra så länge de följer den svenska linjen. Men inget hindrar kommunala företrädare att till exempel ta upp Sveriges motstånd mot dödsstraff.

Jan Axel Nordlander konstaterar att det finns brister i kommunerna när det gäller kompetens i MR-frågor. Men eftersom det råder kommunalt självstyre är det kommunerna själva som bestämmer om de vill göra något åt saken.

På Svenska Amnesty är Elisabeth Löfgren luttrad. Hon menar att kommunpolitiker kan göra mycket mer än i dag.

- Vi tycker inte att samtalen om mänskliga rättigheter enbart ska ske mellan regeringsrepresentanter. Personer från både kommunerna och näringslivet kan göra mycket.

Elisabeth Löfgren betonar vikten av att vara väl påläst och att inte vänta på att de kinesiska företrädarna själva tar upp frågan

- Inför OS rensades Peking på "besvärliga" personer. Tiggare och gatuförsäljare försvann från gatorna. Regimkritiker som Hu Jia fängslades mitt framför ögonen på världspressen. Det finns ingen anledning att tro att inte samma sak kommer att hända i Shanghai.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.