Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Fyra förslag som gör sjukvården effektivare

En återkommande kritik av svensk sjukvård är ineffektivitet. Vården blir allt dyrare och många projekt görs utan några stora förbättringar. Det finns dock fyra viktiga åtgärder som både skulle förbättra vården och samtidigt frisätta upp emot trettio procent av resurserna inom vården, skriver överläkare Peter Söderman, SU.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

1. Amatörer styr proffsen. Den första och kanske allra viktigaste åtgärden är att vården behöver styras av professionella ledare. På senare år har vården allt mer börjat styras av politiker och tjänstemän som inte är insatta i vårdfrågor och därmed blir vården en professionell organisation som styrs av amatörer. På lägre nivå tillsätts chefer utan lämplig utbildning eller bakgrund.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Vården har svårt att se att det finns en skillnad på chefer på olika nivåer. En direkt effekt av detta kan man se på många av våra operationsavdelningar där resurserna utnyttjas enbart till hälften. Som exempel kan nämnas ortoped operation i Mölndal där de lokala cheferna är ansvariga för varsin personalkategori och inte över verksamheten på golvet. I stället tror man att med bra kommunikation ska verksamheten kunna sköta sig själv trots att en stor del av verksamheten är akut.

Fel prioritet

Ett annat exempel på hur patienter drabbas av chefer utan insikt i verksamheten är patienter som drabbas av fraktur i höften. Socialstyrelsen har satt upp ett antal punkter som sjukvården använder sig av för att mäta kvalitet. En sådan är hur snabbt en höftfraktur opereras från skadetillfället, vilket blir ett indirekt mått för hur snabbt alla patienter opereras inom respektive enhet. Sättet att mäta har dock gjort att många chefer fattar beslut om att höfterna ska prioriteras före alla andra patienter enbart för att respektive enhet ska kunna uppvisa ett bra resultat och därmed få mer pengar i budgeten. Denna icke professionella inställning, där man låter budgeten styra prioriteringar, leder till att många patientgrupper får en sämre vård och det är inte ovanligt att operationer ställs in flera gånger på grund av att höftfrakturer ska prioriteras.

2. Professor i omvårdnad. Det som i dag kallas omvårdnad och dokumentation har lett till att det behövs ibland upp till dubbelt så många läkare och sköterskor för att göra samma jobb som några få gjorde förr. Alla olika yrkesgrupper skriver i dag ned vad som görs med patienter i detalj trots att det rör sig om normala händelser. När patienten går hem gör flera yrkesgrupper, till exempel läkare, sköterskor och sjukgymnaster, sina olika sammanfattningar av vården vilket leder till omfattande dubbeldokumentation strikt emot Socialstyrelsens riktlinjer.

Massor av pappersarbete

Mer tid ägnas i dag till dokumentation än till direkt patientkontakt. En läkare i dag har när han/hon blivit specialist utbildat sig i många kostsamma år på högskola för att sedan få ägna en stor del av dagen till pappersarbete vilket också leder till att det tar längre tid att utbilda läkare. Det finns numera professorer i omvårdnad som säkert gör en hel del nytta för vården men många delar av det som kallas omvårdnad tar resurser från den direkta patientkontakten.

3. En miljard upp i rök. Inom SU köpte man för många år sedan in ett journaldatasystem som heter Melior. Tyvärr skar det sig när systemet utvecklades och varje klinik fick förhandla med dataföretaget om hur deras journal skulle se ut med många olika versioner som följd. Det finns också separata system för röntgen, lab, meddelande, scheman, ekonomi, bokning av operation och mottagning med mera. Alla yrkeskategorier skriver sina egna journaler vilket leder till att sköterskor ofta inte läser läkarnas anteckningar och omvänt. Systemen bygger också på gammal teknik vilket gör att det är mycket svårt att koppla ihop de olika systemen. Troligen har bara SU ägnat närmare en miljard kronor åt dessa system som i dag är omoderna och som tar mycket tid i stället för att vara till hjälp.

Ineffektivt system

Ett annat exempel på system som införs i vården är kontaktpunkterna. Inom SU finns det en sådan som heter Ortopedi direkt dit patienter kan ringa och sedan läggs patientens fråga in i ett datasystem, till exempel om patienten behöver nytt recept på starka mediciner. Förfrågan skickas därefter till i bästa fall den läkare som träffat patienten tidigare men ibland hamnar ärendet till en läkare som inte känner patienten. Läkaren får då lägga ned mycket tid till att gå igenom journaler och sedan bestämma om hjälp kan ges. Industrin har tidigare haft liknande ärendesystem men allt mer infört personlig hjälp till sina kunder. Inom vården gör vi sålunda tvärtom i tron om att patienterna lättare ska få hjälp.

4. Kaffet som försvann. Den offentliga vårdens ständiga missuppfattning om att man kan spara pengar på att dra in förmåner för personalen leder till att möten utanför sjukhusets väggar ställs in. I stället ordnas möten på arbetstid vilket leder till minskad tid för patientkontakt. Ofta pratas det om budget där arbetarna dagligen får höra att vården har dåligt med pengar och att det ska sparas. Jag skulle i stället vilja påstå att pengar skulle sparas om vården var mer generös gentemot personalen. Ledningen skulle också i stället för att prata budget ägna mer tid åt att tala om för personalen hur duktiga dom är och visa hur de kan bli ännu bättre. Detta leder till att personal stannar kvar inom vården och kompetensen höjs. Därmed blir de som jobbar mer effektiva och kvaliteten höjs.

Bristande personalpolitik

Ett litet exempel på hur personalpolitiken slår fel inom vården är vårt kaffe. År 2006 slogs de tre stora sjukhusens ortoped kliniker samman till en klinik vilket ledde till att tre kulturer av läkare skulle samsas. Ett sätt att samordna dessa läkare var att köpa in en kaffe automat och bjuda läkarna på ett kaffe som var något dyrare än det som tidigare funnits. Detta ledde till att läkarna gärna samlades i samma lokal och under en god kopp kaffe kunde diskutera olika patientfall eller förbättringar inom vården. Kaffet är egentligen i sig ganska obetydligt då läkarna givetvis har råd med eget kaffe. Vad som var problemet var dock att kaffet skulle vara upphandlat vilket fick till följd att kaffet togs bort.

Sammanfattningsvis skulle vården kunna spara in stora resurser med tämligen enkla medel genom att ledningen blir mer professionell på alla plan, rätt person gör rätt sak, ett modernt datasystem köps in och att personal politiken förbättras. Resurserna skulle i stället kunna användas till forskning, utbildning och förbättrad kliniskt omhändertagande av patienterna.

Peter Söderman

personal och överläkare inom Sahlgrenska universitetssjukhuset SU.