Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Fuska inte med insatsförsvaret

Riksrevisionens kritik understryker regeringens ansvar för att Försvarsmakten klarar sitt uppdrag.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Riksrevisionen har stresstestat det nya svenska insatsförsvaret. Resultatet är nedslående. "Försvarsmakten kommer varken i dag eller de närmaste åren att kunna nå upp till de krav på insatsverksamhet som riksdagen och regeringen har beslutat. Det saknas både tillräckligt med personal och materiel". Så sammanfattas stresstestet på Riksrevisionens hemsida. Riksrevisorn Jan Landahl konstaterar att regeringen inte har gett Försvarsmakten alla de förutsättningar som behövs för en effektiv insatsverksamhet.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Efter ett sådant underbetyg kan försvarsminister Karin Enström (M) inte skjuta ifrån sig genom att sin vana trogen försäkra att allt står rätt till. Insatsförsvarets trovärdighet står på spel och trovärdighet är den första försvarslinjen.

Riksrevisionens kritik innebär emellertid inte att insatsförsvaret är fel tänkt. Insatsförsvaret är rätt tänkt, men avsikterna måste naturligtvis förverkligas. Med all sannolikhet förutsätter detta att försvarsanslaget höjs.

Självklart missade inte Socialdemokraternas försvarspolitiske talesperson Peter Hultqvist gårdagens möjlighet att än en gång få begråta värnpliktsförsvaret. Men värnpliktsförsvaret var till stora delar en kuliss när det avskaffades. Förbanden fanns ibland endast på papperet och de som gick att mobilisera var med få undantag bristfälligt utbildade, undermåligt beväpnade och illa utrustade. Mobiliseringstiderna varierade från dagar till flera år. För vissa förband förutsatta mobilisering både utbildning av soldaterna och inköp av vapen och utrustning.

Om Sverige under värnpliktsförsvarets sista decennier utsatts för ett överraskande anfall hade kriget sannolikt varit förlorat innan armén hunnit mobilisera och gå till motanfall.

Insatsförsvaret är väsentligt mindre än värnpliktsförsvaret. Men avsikten att soldaterna skall vara omedelbart insatsberedda och försedda med vapen och utrustning som ger dem en chans på slagfältet är riktig. En liten kompetent försvarsmakt är klart bättre än ett stort inkompetent värnpliktsförsvar.

Att återgå till ett värnpliktsförsvar är ekonomiskt omöjligt. I varje fall om försvaret skall vara mer än en politisk kuliss.

I det sammanhanget är det anmärkningsvärt att Hultqvist gärna talar om mönstring och värnplikt, men inte om kostnader och hittills aldrig om hur många fler miljarder Socialdemokraterna skulle vara beredda att satsa på ett modernt välutrustat, välutbildat och välbeväpnat värnpliktsförsvar. Kulisser är bara användbara i inrikespolitiken.

Regeringens och försvarsminister Karin Enströms ansvar är att fullfölja satsningen på ett insatsförsvar. Det får inte bli vad värnpliktsförsvaret blev – planer och påståenden med klen eller ingen förankring i verkligheten.

GP 18/12 -13