Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Frizon mot stoppmärke

Öppensinnigt nytänkande eller envist bakåtsträvande? När Centern och Socialdemokraterna lägger förslag ställs synen på arbetsmarknadsutveckling på sin spets.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Göteborgsmoderaten Henrik Nilsson var av förståeliga skäl snabb att välkomna gårdagens Centerutspel om att pröva ekonomiska frizoner i 10 utsatta förortsområden, däribland Angered och Bergsjön.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det var ju bland annat mot bakgrund av Nilsson motion som Göteborgs kommun tidigare i år, mot Socialdemokraternas vilja men med Miljöpartiets stöd, skickande en hemställan till regeringen om att låta utreda idén om försök med frizoner.

Inte för att frågan inte har utretts förr. Förslaget, vars syftet är att stimulera företagande och anställning i områden med särskilt hög arbetslöshet, har rötter i storstadsutredningen från 1996. Sedan dess har idén bara stötts och blötts på olika nivåer i politiken.

En förklaringen ges i Dario Espigas (S) betyg på förslaget i Göteborg. Dåligt och stigmatiserande, klagade han när debatten rasade i vintras.

Men vad är mer stigmatiserande än evig uteslutning från den gemenskap som arbete innebär?

Att pröva nya metoder att sprida såväl arbetsglädje som integration borde inte vara oss främmande. Det är hög tid att gå från ord till handling och därför bra att Centern nu valt att lyfta upp frågan i valrörelsen.

I ett utslag av ödets ironi kunde väljarna igår gå från att fundera på ett C-förslag som skall underlätta för invandrare att få arbete till en S-handlingsplan för att begränsa arbetskraftsinvandring.

Bakgrunden till Sven-Erik Österbergs plan ”ordning och reda på arbetsmarknaden” – är just begränsning, låt vara under arbetsrättslig täckmantel.

År 2003 inledde LO ett projekt som året därpå resulterade i ”Handbok för ordning och reda på arbetsmarknaden”.

Skälet var en rädsla för den fria rörligheten och EU:s utvidgning österut. Den kunde ju resultera i att lettiska rörmokare och polska byggföretag ville komma hit och stjäla jobb, undergräva kollektivavtal och ställa till jävelskap för facken.

Flera av de förslag som Sve-Erik Österberg lade fram igår är närmast direkt plagierade från den handboken. Men LO stöder ju inte S för intet. Och i går var det alltså dags att ge LO valuta för pengar och insatser i valrörelsen.

Följaktligen föreslog Socialdemokraterna bland annat att reglerna för F-skatt stramas upp (för att försvåra för exempelvis polskt yrkesfolk att ta plats på svenska byggen). S (eller LO) kräver vidare att hänsyn skall tas till arbetsklausuler vid all offentlig upphandling. Sociala krav ska ställas på leverantörerna.

Att inte köpa från företag som utnyttjar små barn eller förgiftar miljön är etiskt rimligt.

Men i ett läge där offentliga upphandlare med nöd och näppe fixar att hantera affärerna som läget är, kan det försämra mer än det förbättra att även lägga ILO 94 på förhandlingsbordet.

Föga förvånande vill S (LO) också riva upp Lex Laval, samt reglera bemanningsbranschen hårdare.

Sammantaget skulle dessa förslag skapa ordning och reda i meningen att fackens makt förstärks. Men inte bäddar Österberg för en arbetsmarknad som är öppen och tillgänglig för så många som möjligt. Dock är det är ju så fler jobb skapas.

$1