Jag arbetar på en av Göteborgs grundskolor och har, under mina vid det här laget ganska många år i yrket, alltid tyckt att läraryrket är något av det mest givande man kan ägna sig åt. Att få ta del av elevernas tankar och funderingar, vara en trygg vuxen i deras vardag och bidra till att de utvecklar sin kunskap, om allt från reformationen till reflexiva verb, har varit både utmanande och underbart.
Men något är på väg att hända. Nej vänta, det har redan hänt. Under de senaste åren har jag i olika lärargrupper på sociala medier läst inlägg från kollegor runtom i landet, som ber om läromedel: ”Har ni några arbetsböcker över som ni kan skicka?” eller ”Finns det någon som har lärarhandledningen till det här materialet och kan scanna in till mig?”.
Jag har varit bekymrad över att mina kollegor inte verkar ha tillgång till det mest grundläggande för att kunna genomföra strukturerad undervisning (utan att bryta mot upphovsrättslagen och kopiera). Nu är jag inte bekymrad längre. Nu är jag bestört och besviken. Jag, mina kollegor och inte minst mina elever står utan läromedel.
Vi har fått besked att det inte finns tillräckligt med pengar för att beställa de böcker som behövs. Jag älskar att undervisa men jag älskar sannerligen inte att klippa, klistra, kopiera och tippex:a bort stämpeln med kopieringsförbud.
Ge mig bara de mest grundläggande förutsättningarna: penna, suddgummi, läse- och arbetsböcker och jag ska utifrån bästa förmåga undervisa era barn.
Trött (snart före detta) lärare
LÄS MER:Vi vill ge eleverna skolböcker men det finns inga
LÄS MER:Äntligen någon som vill stoppa skärmexperimentet i förskolan