Ingen har väl undgått de omfattande diskussionerna om att vi måste stoppa klimatförändringarna till varje pris. Men för att få en förändring till stånd och "rädda planeten" är det grundläggande att vi dämpar vår konsumtionshunger. Inte minst vårt västerländska samhälle är uppbyggt på konsumtion och denna livsstil är mönsterbildande för världen i stort.
Om vi nu inte längre kan fortsätta med vårt överdrivna konsumerande måste detta ersättas med något annat som eliminerar, eller åtminstone kraftigt minskar, vår köplust.
Det måste alltså till ett paradigmskifte i samhället.
Enligt många med insikt har vår överkonsumtion sin grund i en känsla av själslig tomhet. Kan man tänka sig att boten finns i att bygga in mera av tillhörighet och gemenskap i "samhällskroppen"? Att helt enkelt ändra våra grundvalar bort från de nuvarande extrema individualistiska idealen som gör att människan känner sig mycket ensam och resulterar i en känsla av tomhet. En strävan bort från individualismen som norm till ett samhälle som har sin grundval i tillhörighet och gemenskap. Det skulle minska människans begär efter överkonsumtion, eller i alla fall minska den.
Måhända kan en ökad känsla av tillhörighet och gemenskap leda till att vi förbrukar mindre naturresurser.
Det måste alltså till ett paradigmskifte i samhället. Den känsla av brist som utgör roten till människans lust till meningslös konsumtion och överexploatering av resurser behöver ersättas av gemenskap och kärlek.
Håkan Johansson