Det som händer på planen är en spegling av det som händer utanför. Är matchen ett krig som ska utkämpas, personlig integritet som ska skyddas och upplevd kränkthet ska bestraffas – med våld?
Jag fick, tillsammans med flera hundra barn och vuxna på en fotbollscup, bevittna hur en förälder utövade fysiskt våld på en tränare i motståndarlaget. Mitt under en pågående match som spelades av 10 och 11-åringar!
Det var hätsk stämning. Barnen pressades och stressades av vuxna som skrek uppmaningar. Vad som ledde fram till det fysiska våldet kan naturligtvis diskuteras och alla har sin del i konflikter, alltid. Men att ta sig rätten att utöva fysiskt våld, det tolererar jag inte!
Jag riktar min vädjan (om icke-våld) och mina tårar (för jag grät av förtvivlan) till alla vuxna i barnfotbollsvärlden. För det handlar om vuxna personer som vid upplevda hot och kränkning inte kan hantera och reglera sin ilska adekvat. I stark önskan om att ens eget barn ska prestera på topp, ja då är man en topp(en)förälder, eller?
Jag tycker att kommunen eller regionen borde betala ett obligatoriskt utbildningspaket till alla klubbar som jobbar med barn. Vi behöver att barn, föräldrar och tränare kan hantera sin ilska. Känsloreglering och impulskontroll går att träna upp. Man kan till och med nå högre framgång på planen om man lär sig färdigheten i att kanalisera ilskan till något produktivt och hjälpsamt.
Det har sagts förr men behöver tydligen sägas igen och igen. Vi vuxna lär våra barn hur vi ska bete oss gentemot varandra. Använder min förälder fysiskt våld, ja då ska väl jag också använda det för att kommunicera min ståndpunkt på planen. Eller, hur ska jag annars göra?
Louis
LÄS MER:Tuff vardag för fotbollsdomare i Västra Götaland