Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Insändarskribenten vill inte slänga panten som plast och metall på återvinningsstationen. Bild: Jessica Gow/TT
Insändarskribenten vill inte slänga panten som plast och metall på återvinningsstationen. Bild: Jessica Gow/TT

Vem vill ha min pant?

Vi har mejlat några idrottsföreningar och frågat om något knattelag vill panta burkar och tjäna en slant, men inget napp, skriver P O Andersson.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Som 70 plus och diabetiker tillhör jag riskgruppen för covid-19. Alltså har min fru och jag isolerat oss, vi håller oss undan från folksamlingar och går inte i affärer. Allt vi behöver beställer vi på nätet och får våra matvaror levererade hem till dörren.

Det mesta går smidigt, men inte allt. En del saker vi skickat efter ska hämtas ut inne i affärer eller på bensinstationer, och eftersom vi inte vill gå in där får man ringa och be någon komma ut med varorna. Hittills har det fungerat och vi har mött förståelse från personalen.

Nästan allt fungerar alltså – men här hemma växer antalet pantburkar och flaskor.

De ställen där vi pantat tidigare ligger inomhus, inne i affärer eller i speciella rum med pantautomater. Går vi in där kan det komma en eller flera andra besökare och det kan bli trångt om utrymmet. Ska vi följa rekommendationerna för riskgrupper ska vi alltså undvika sådana ställen.

Att slänga dem som plast och metall på återvinningsstationen vill vi inte.

Vi har ingen i närheten som vi kan be om hjälp med att panta burkar och flaskor. Att slänga dem som plast och metall på återvinningsstationen vill vi inte, eftersom de då inte går tillbaka in i pantsystemet och återanvänds.

Vi har ringt affärer och frågat om de kan ställa någon automat utomhus. Vi har mejlat några idrottsföreningar och frågat om något knattelag vill panta burkar och tjäna en slant. Inget napp. I några fall har vi kunnat ge kassar med pantvaror till tiggare, men det tycks ha blivit färre som sitter utanför affärerna när gränserna stängts.

Letar vi på nätet ser vi att det finns stora pantautomater utomhus på återvinningsstationerna i Alelyckan och Tagene. Men det är långt bort för oss.

Så vad göra? Är vi ensamma om problemet? I bilen ligger pantvaror för kanske en hundralapp. Är det ingen som vill ha dem?

P O Andersson

LÄS MER: Prisas för idéer om återvinning