De barnkullar som föddes under 1940-talet i vårt land har efter en aldrig tidigare skådad arbetsinsats i och för samhället, nu gått i pension. Den skatt som under denna period betalats in är större än någonsin. Det har byggt vårt samhälle på alla sätt, alla kan i dag exempelvis studera och skaffa sig en bra utbildning, alla har rätt till sjukvård, tandvården är gratis upp till 25 års ålder med mera.
Den demografiska kurvan har gått att följa i alla år, men först nyligen har våra styrande upptäckt att dessa människor som överlevde ungdomen nu har blivit gamla. De är förhållandevis friska men förr eller senare kommer de att behöva sjukvård i någon form.
Nu har denna grupp medborgare plötsligt blivit ett problem. Finansministern basunerade nyligen ut att det fattas 90 miljarder i äldreomsorgen. Då inställer sig osökt frågan: Vart tog de skatteresurser vägen som betalats in för att klara just pensioner, sjukvård med mera?
Hur går det med de skattemedel som betalas in idag, avsätts någon del för framtida bruk, eller går allt ”ur hand i mun”, det vill säga förbrukas de genast i dagens system?
Vi har i dag en större grupp äldre än någonsin tidigare, en grupp som i alla år arbetat och betalat skatt. Vi har också i dag en grupp i arbetsför ålder, även denna grupp större än någonsin tidigare. I denna grupp är det dock färre än tidigare som arbetar.
Kan detta möjligtvis vara en del av landets resursproblem?
IMK