Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Spårvagnar på Västra Hamngatan 1939. Bild: KAMERAREPORTAGE

Vart tog kompetensen vägen?

En gång i tiden kunde vi bygga våra egna högkvalitativa spårvagnar. Nu klarar vi varken att beställa vagnar av god kvalitet, än mindre reparera de undermåliga vagnar vi får, skriver signaturen Inte så käckt.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

1902 togs den första eldrivna spårvagnen i drift i Göteborg. All sin enkelhet torde den ha varit ett litet tekniskt under i dåtidens Göteborg. Dessa vagnar var tillverkade av arbetare vars utbildning bestod av folkskola, förmodligen kompletterad med några år som lärling. Materialet man använde var troligen också av bästa kvalitet eftersom vagnarna rullade i alla väder år ut och år in.

1937 kom de första moderna vagnarna som också var av hög kvalitet. Arbetarna som tillverkade dem hade också folkskoleutbildning men nu troligen kompletterad med yrkesskola. Arbetsmiljön var nog också bättre än hos föregångarna.

Nu visade det sig att kompetensen även hos inköparna var borta och bland utbudet av vagnar lyckades man välja den enda vagnen som inte var byggd för Nordiska förhållanden.

Men någonstans på vägen försvann sedan all kompetens trots gymnasieutbildning och när nya vagnar skulle köpas in måste man göra detta i utlandet. Nu visade det sig att kompetensen även hos inköparna var borta och bland utbudet av vagnar lyckades man välja den enda vagnen som inte var byggd för Nordiska förhållanden. Rostproblemen kom snabbt som bekräftelse.

När så dessa vagnar måste renoveras visar det sig återigen saknas kompetens i Sverige för detta arbete. I stället måste vagnarna transporteras med speciella trailers till Tjeckien och efter fullbordat arbete tillbaka igen. Miljövänligt och bra!

Nog är Sverige fantastiskt!

Inte så käckt