Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Fria ord: Varje dag tvingas vi leva med ljudet från krossat glas

Hur kan Kretslopp och vatten äga rätten att placera en återvinning några få meter från bostadshus, undrar insändaren.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Vi bor på en vacker ö i södra skärgården. Smala slingrande vägar och underbar natur. Turister vallfärdar hit och häpnas. Så även över den fula återvinningen, där vi bor.

I en för övrigt vacker miljö är en fruktansvärt ful återvinningsstation placerad. Ett hopskrap av olika kärl i olika färger. En skam för hela området. På väg till bad och naturstigar. Varje dag tvingas vi leva med ljudet från krossat glas. Glas som sprids över platsen. Skräp på våra tomter. Ljudet från kartong som stampas platt. Plast som knycklas ihop.

Aldrig tyst.

Minst 15 timmar om dagen. 2-5 meter från våra bostäder. Precis under våra uteplatser. Tömningarna är hemska och våra hus skakar till. Det skapar en enorm stress. Men ingen lyssnar.

Bullermätningen på plats visade alldeles för höga ljudnivåer. Men någon har bestämt att denna störande återvinning ändå ska ligga just här.

Kanske någon på Kretslopp och vatten äntligen kan svara oss?

Hur kan Kretslopp och vatten äga rätten att placera en återvinning några få meter från bostadshus? Hur kan de äga rätten att välja ut en handfull människor, som för resten av livet tvingas leva med alla störande ljud från platsen? Vi vädjar: omplacera återvinningen!

Boende Dammkärr