Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Varför ska bara vi ungdomar anpassa oss?

Vi förstår inte hur det bästa för oss kan vara att sitta hemma, där det kanske inte finns arbetsro, skriver sex gymnasieelever.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Vi har precis börjat ettan på Ingrid Segerstedts gymnasium i Göteborg. Vi är glada att få vara på plats i skolan men missnöjda över att vuxna har bestämt att vi gymnasieungdomar ska corona-anpassa oss på så många sätt. Vi går färre timmar i skolan och våra scheman har ändrats för att undvika rusningstider. Som en konsekvens behöver vi ta mer ansvar för vårt skolarbete hemma vilket kan vara svårt för många. Vuxna som inte påverkas bestämmer att vi ska anpassa oss så att de slipper. Det tycker vi är orättvist! Varför kan inte kommunens anställda anpassa sina schematider också? Varför ska vi barn ta störst ansvar?

Sedan första januari är barnkonventionen lag i Sverige och där står att man alltid ska beakta barnets bästa. Vi förstår inte hur det bästa för oss kan vara att sitta hemma, där det kanske inte finns arbetsro. Det bästa sättet att lära sig är ändå på plats.

Vår skola, lärare och fantastiska elevkår har verkligen försökt göra det bästa av situationen och corona-anpassat undervisning och aktiviteter. Men allt deras hårda arbete känns bortkastat när det ändå är fullt på bussen hem!

Clara, Alice, Alva, Molly, Elsa och Michelle, samhällsprogrammet 20d