Göteborgs kronjuvel eller en plats insvept i mörker, otrygghet och en känsla av övergivenhet?
Denna diskussion har hållit på i så många år jag kan minnas. Visst drar belysning energi och det ligger inte direkt i tiden att slösa på resurser men det finns energisnåla alternativ. Allt behöver inte handla om julspelets vara eller inte vara och varför svart eller vitt?
Nyligen gick jag ut för att äta med min väninna på en av våra favoritrestauranger lite högre upp på Götaplatsen. Jag slogs åter av det extrema mörkret och även av hur svårt det är att se var man sätter fötterna. Det var dessutom halt. Två granar var placerade utanför restaurangens entré men inga ljusslingor.
Poseidon själv var knappt upplyst, endast någon dämpad belysning.
På väg ut efter en underbar middag möttes jag åter av samma obehagskänsla, trots att jag bara några timmar innan mött det, sett det, upplevt det. Det totala mörkret!
Här skulle det vara lätt att förgripa sig, råna eller våldta någon tänkte jag
Här skulle det vara lätt att förgripa sig, råna eller våldta någon tänkte jag, och gick ängsligt över platsen.
Det är inte bara på ensliga skogsvägar som man kan få denna krypande känsla, utan mitt på Göteborgs mest kända och besökta turistmål omringat av Konstmuseet, Stadsteatern och Konserthuset.
Andra kända turistmål som till exempel Spanska trappan, Fontana di Trevi, Louvren eller Trafalgar Square är fullt upplysta i all sin prakt by night. Hur hade folk reagerar om dessa platser var mörklagda?
Ska det vara så här i vårt Göteborg?
Louise Bryngnäs