Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
 Bild: Karl af Geijerstam
Bild: Karl af Geijerstam

Vad ska vi göra med slammet?

Problemet med dagens slam är inte polyakrylamiden utan i första hand de rester av läkemedel och p-piller som kan ingå. Sedan har vi de numera allt vanligare mikroplasterna men det är en annan historia, skriver signaturen Fd slamgubbe.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Än en gång kan jag läsa om det giftiga slammet som sprids på våra åkrar (GP Debatt 11/11). I artikeln står också att det är reningsverken själva som blandar in ”plast” i slammet. Detta är dock en sanning med modifikation. När jag på 1960-talet kom att arbeta med reningsverkens slamproblem var jag tämligen ensam om att göra detta. För att lösa problemen hade jag till min hjälp ett antal produkter baserade på polyakrylamid. De produkter som utvecklades under 1960-talet var tydligen så bra att de används än idag om än under andra beteckningar.

Den polyakrylamid som används vid reningsverken är vattenlöslig och används som flockningsmedel vid en mekaniska avvattningen av slammet. Utsatt för dagsljus förlorar den gradvis sin effekt och utspritt på åkrarna bryts denna ”plast” ner i sina beståndsdelar. Den polyakrylamid som ingår i textilfibrer eller andra plastprodukter har däremot helt andra egenskaper. Problemet med dagens slam är alltså inte polyakrylamiden utan i första hand de rester av läkemedel och p-piller som kan ingå. Sedan har vi de numera allt vanligare mikroplasterna men det är en annan historia.

Vad man skall göra med slammet har diskuterats sedan 1960-talet och ännu tycks man inte ha funnit någon hållbar lösning.

Fd slamgubbe