När våra folkvalda började peppra oss med ordet ”populism”, blev jag nyfiken. Trots diverse ordböckers förklaring är jag ändå inte riktigt med på noterna. Min egen, högst subjektiva tolkning, blir således att allt som inte faller det så kallade politiska etablissemanget på läppen, är en form av populism. Man tycker alltså att alla typer av ”publikfrieri” skall klassas som populism. Är man exempelvis musikpopulist, om man hellre lyssnar på pop i stället för klassiskt?
Populism tolkas oftast som något negativt, men jag själv tycker att det är ett positivt ord, då det kristallklart visar vad folk i allmänhet tycker. Vem är det som bestämmer i vilka banor människor skall tycka och tänka? Snacka om höga hästar!
Högst märkligt i sammanhanget är att många av våra folkvalda hyllar Greta Thunberg, samtidigt eftersom hyllas hon av den stora massan världen över. Hon borde väl i så fall betraktas som en miljöpopulist, eller hur?
Nu börjar man verkligen fundera över huruvida det politiska etablissemanget rentav består av en samling hycklare? Vad skall man tro? Trots allt är kanske populism något genuint och sunt, oavsett vad vissa tolkningsföreträdare påstår.
Pe-Pe