Nyligen kom starka protester mot förslaget att bemanningen av lekplatser som Plikta i Linné ska avvecklas för att spara någon miljon. Politikerna verkar nu backa. I söndags skriver GP kultur om 13 miljoner i neddragningar på kulturen och verkar mena att lösningen är högre skatt?
Det finns dock en viktigare fråga och det är: Vad fasen får vi för pengarna? Men, så frågar man inte ostraffat i Sverige. Det vet exempelvis Leif Östling som tvingades avgå efter en sådan oförskämdhet. Ändå, Sverige har nästan Europas högsta skatter men ofta en ganska medelmåttig skola, vård och omsorg och ibland en rent usel sådan. Hur kommer sig detta?
Ja, skattepengar verkar finnas i betydande mängd men prioriteringarna verkar ofta vara åt skogen. Det är exempelvis inte rimligt att finansiera bemannade lekplatser i en av stadens mest välbärgade områden som Linné när kulturen måste skära ner. Att prioritera mellan olika behov är i allra högsta grad en av politikens mest centrala uppgifter, åtminstone så länge inte alla kan få allt.
Vart går alla mina skattepengar?