Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Mattias Karlsson (SD). Bild: Pavel Koubek/TT

Vad är det som händer?

Jag tror att vår tids mer marknadsorienterade liberala krafter i Centerpartiet och Liberalerna inte fångar upp det folkliga missnöjet med en svagare stat och ett svagare civilsamhälle, skriver Leonard Heed.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

För något år sedan tyckte jag mig se att liberalismen i Sverige försvagades alltmer: De nya stora aktörerna skulle kunna bli den konservativa högern och den materialistiska vänstern. Dock blev jag något överraskad när Malcom Kyeyune, självutnämnd marxist, dök upp i Mattias Karlssons (tidigare gruppledare för SD) konservativa tankesmedja Oikos. Ungefär samtidigt bildade Nils Littorin, läkare och tidigare medlem i Kommunistiska partiet, partiet Malmölistan. Littorin har även varit gästskribent på tidigare näringslivsprofilen Patrik Engellaus ”Det goda samhället”. Andra vänsterkrafter har deltagit i liknande forum.

Vad är det som händer? Jag tror att vår tids mer marknadsorienterade liberala krafter i Centerpartiet och Liberalerna inte fångar upp det folkliga missnöjet med en svagare stat och ett svagare civilsamhälle. Gemenskaper och sammanhang efterfrågas. En djupare diskussion om normer, i första ledet ett erkännande av behovet av en diskussion. Liberalismens individualistiska projekt ersätts med en socialkonservativ folkhemsidé i allians med, och ibland i strid med, materialistiska omfördelningsprojekt.

Hur ser framtiden ut? Ja, den som det visste. Jag tror dock att vår tids individorientering går mot sitt slut.

Leonard Heed

generalist med samhällsvetenskaplig udd