Avståndet till de som styr tycks bara öka, i Sverige och nästan överallt annars. Folket, alltså väljarna, ser sig förbisedda och väljer därför alternativ till den etablerade noblessen. Så växer de så kallade populisterna till sig, fria från historiens ok och med öronen tätt intill rälsen.
Politiken har förändrats de senaste decennierna. Det politiska värvet har gått från att vara mest ett kall till ett heltidsyrke och en potentiellt lukrativ karriärväg. För framgång krävs lång tjänstgöring, finmaskiga nätverk, gott om förtrogna och vassa armbågar. Tjänstgöring i ungdomsförbundet är inte bara en merit utan närmast en förutsättning. Politikerna blir härigenom närmast ett eget stånd, en egen mekanism fjärmad från dem där ute som de är satta att företräda. Och precis som adeln en gång vare sig förstod eller brydde sig om böndernas situation så upplever många väljare i dag att politikerna beter sig. Lomhörd och på ett lagom bekvämt avstånd.
Ståndssamhället föll samman alltmedan adeln förlorade sina privilegier och demokratin växte fram. Hittar inte politikerna åter en väg till väljarnas hjärta så står även deras privilegium under hot. Och i betydligt värre fall faktiskt hela det demokratiska systemet.
Sivert Aronsson