Alltet växer för att allting klingar bort. För att solen, vinden och vattnet föder mullen, dig och mig och allt annat spirande och sprittande. För att livet är helheten. För att intet är fixt och färdigt. För att alltet evigt är i krumbuktande förvandling. När helheten ständigt klingar bort för att uppstå i nya gestaltningar.
Därför rör sig allting och alla. Därför söker vi oss, skapelsekronorna, ständigt och evigt mot nya närheter, här eller fjärran. Mot någon. Eller bort ifrån något. För att öknarna växer och haven stiger. För att livets löften stegras eller ebbar ut, måhända slås sönder och samman. Därför landade min farmors bror i Illinois. Därför lever mitt bonusbarn i London. Därför finns min gårdagselev i Nya Zeeland. Denna dag möter jag därför min afghanske vän.
För att inga gränser finns när livet tillåts leva. När magin får oss att spira, växa och förvandlas bortom den vingklippande rädslan. När vi söker oss mot den födande och gödande framtidsmullen. För att livet aldrig kan stängas inne. För att alltet är vår tillsammansrikedom. Den som magiskt förmerar sig i kärlekens gåvor.
För att allt är rörelse, är vår röriga värld, är ditt och mitt universum.
Lars Josefsson
globalpedagog