Den 22 september fattade utbildningsnämnden ett nytt beslut om att förlänga distansundervisningen för elever på kommunala gymnasieskolor i centrala Göteborg. Ett beslut som i första hand baseras på att Västtrafik inte kan hantera mängden resenärer. Varför endast kommunala skolor ska ansvara och att friskolor undantas från samma svåra situation finns inget svar på.
Att vi har en pandemi och att alla ska hjälpas åt står klart. Men gymnasieeleverna har nu i över ett halvår fått stå tillbaka. Det är dags att prioritera dem, Sveriges framtid. Enligt statistik från Västra Götalandsregionen så har antalet smittade i regionen inte ökat med skolstarten, och då reser majoriteten av skolungdomarna med kollektivtrafiken varje dag, alla utom de cirka 40 procent av eleverna i kommunala gymnasieskolorna som tvingas till distansundervisning.
Så om antalet elever i kollektivtrafiken inte har så stor påverkan på smittspridningen, varför ska eleverna då hållas hemma? För distansundervisningen kräver ett högt pris, den resulterar både i sämre kunskapsinhämtning för eleverna och i flera fall har den negativa effekter på deras psykiska hälsa.
Och utbildningsförvaltningen, som borde värna om elevernas rätt till en så god utbildning och social situation som möjligt, väljer alltså att prioritera bort eleverna de har ansvar för.
Och utbildningsförvaltningen, som borde värna om elevernas rätt till en så god utbildning och social situation som möjligt, väljer alltså att prioritera bort eleverna de har ansvar för. Utbildningsförvaltningen väljer istället att lösa Västtrafiks problem och låta ungdomarna stå för kostnaden. Ungdomarna som borde vara deras högsta prioritet?
Men det är ju skönt att åtminstone Västtrafik har löst sina problem, eller förlåt, lagt dem i knät på redan pressade och stressade elever och lärare på kommunala gymnasieskolor. Ytterligare ett plus för Västtrafik torde vara att de dessutom går plus ekonomiskt då resenärer som redan betalt inte får resa utan mot allas bättre vetande tvingas stanna hemma!
En bekymrad själ