Jag sitter på intensiven på Sahlgrenska. Min anhörige är allvarligt sjuk, har legat här i snart fyra veckor. Han blir väl omhändertagen och personalen har lärt sig han signaler när han har ont, är törstig, och så vidare
Plötsligt kommer damen vars man ligger bredvid och är alldeles förtvivlad för hennes man skall flyttas till Näl i Trollhättan. Jag vet inte varför men det måste vara viktigt för han flygs dit i helikopter. Stackars frun, det blir långt att åka för att hälsa på. Hon kanske inte har bil.
Det går några dagar till och min anhörige blir lite bättre, han ser på mig och kan svagt nicka till svar när jag frågar om han gillar att någon i familjen är där varje dag.
Idag ringer de plötsligt från sjukhuset, och jag svarar med hjärtat i halsgropen: är han sämre? Nej de ska bara meddela att han skall flyttas till Näl han också. Varför? Jo det är ont om platser i Göteborg. Det var av samma orsak mannen i sängen bredvid flögs dit. Han är tillbaka nu. Man försäkrar att min anhörige också kommer att komma tillbaka så fort det finns plats igen.
Man bedömer att det är säkert att köra en person med inflammation, organsvikt, öppen kirurgi i magen, respirator med mera i en transport på vägarna. Sedan ny personal, ny miljö, färre besök, mer förvirring igen.
Tillåt mig tvivla på att detta gör att patienten tillfrisknar snabbare.
Talar med överläkaren, avdelningsläkare, sjuksköterskor, undersköterskor. Ingen vill göra så här med patienterna, men man är tvungen.
”Skriv gärna om det”. ”Hjälp oss påverka politikerna”, säger de.
Kan detta transporterandet och fördröjandet av tillfrisknandet verkligen vara billigare än att utöka resurserna där de behövs?
Ingela