Jag är så glad att ”problemet” med särbegåvade barn börjar uppmärksammas! Har förstått att det finns någon individ i varje klass som ”lider” av för hög intelligens eller begåvning. Varför är det då ett lidande?
Jo, därför att dessa barn eller ungdomar inte mår bra. Det finns ingen acceptans för skillnader i vårt gråa socialdemokratiska Sverige, här är det alltid den ”sämste” som bestämmer takten på utvecklingen.
Mina barn trivdes aldrig i skolan. De tyckte det var slöseri med tid att ”sitta av” en massa ointressanta lektioner med kunskaper de hade för länge sedan. Men de klarade det och har lyckats väl i sitt vuxna yrkesliv. Det kunde dock ha gått riktigt illa.
Vissa särbegåvade barn ”ballar ur” och blir riktiga bråkstakar, eftersom de inte finner förståelse eller kan identifiera sig med sin omgivning. De kan börja skolka, umgås i fel gäng, börja missbruka och då hamna fel i livet.
Det finns tyvärr ingen utbildning av lärare för att kunna tillgodose dessa särbegåvade barn.
Nu har jag två barnbarn på åtta och sex år. Åttaåringen har en tankekapacitet och ett ordförråd som de flesta gymnasieelever inte har. För henne är skolan ett tvång och i mångt och mycket en pina. Hon tvingas agera ”elevassistent” åt en klasskamrat i stället för att skolan anställer en avlönad elevassistent åt denna eller någon av de andra störande eleverna i klassen.
För sexåringen som också är särbegåvad, går det lite lättare tack vare hans stora livsglädje! Han tar livet med en klackspark.
Jag oroar jag mig nu för hur flickan skall orka sitta av alla uttråkande lektioner under grundskolan. Vi tror att det vore bättre att hoppa över några klasser.
Så synd att vi i Sverige inte tar tillvara på all intelligens och begåvning!
Vore det inte dags nu för ”elitskolor” eller åtminstone ”elitklasser” i varje kommun för att fånga upp alla begåvningar? Säkert kommer många att ogilla detta men någon måste våga säga sanningen även i landet ”lagom”.
Monica Söderberg