Konungarikets biståndsbudget uppgår i år till hisnande 51 miljarder kronor (51 000 000 000). Detta är fruktansvärt mycket pengar. Av dessa miljarder hanterar Sida 42,2 miljarder. De senaste tio åren har Sveriges bistånd totalt genererat 438 miljarder! Här är det befogat att fråga: Vad f-n har världens fattiga och nödställda fått för pengarna?
Det är kopplingen till enprocentsmålet av bruttonationalinkomsten som drivit upp biståndsbudgeten till en nivå som är lika stor som hela försvarsbudgeten och egentligen blivit ohanterlig för myndigheten. Man slussar därför vidare över 40 procent av budgeten till FN-organisationer, EU och Världsbanken, varav ingen är känd för att vara rationell eller administrativt effektiv. Dessutom har Sida med detta grepp i stort sett förlorat insynen i och inflytandet över vad som händer med fördelade medel.
Man slussar därför vidare över 40 procent av budgeten till FN-organisationer, EU och Världsbanken, varav ingen är känd för att vara rationell eller administrativt effektiv.
Trots att frågan prioriteras av regeringen och Sida ges samverkan mellan humanitärt bistånd och långsiktigt utvecklingssamarbete inte tillräckliga förutsättningar att lyckas. Riksrevisionen konstaterar att möjligheterna till en effektiv användning av de svenska biståndsresurserna därmed begränsas.
Man måste tillika spetsa till uppdraget: Regleringsbrevet som skall styra verksamheten är alltför allmänt hållen vilket betyder att Sida ges möjlighet att finansiera i stort sett vad som helst. Här behövs det tydligare riktlinjer med fokus på humanitärt bistånd, svältkatastrofer och andra katastrofer.
Det är dags att slakta det heliga enprocentsmålet och halvera biståndsbudgeten! Gör biståndet svenskt och ge Sida möjlighet att hantera och följa upp samtliga insatser samt avpolitisera alla former av bistånd. Det finns säkert något hål i välfärdssystemen som överskottet går att placera i.
Hr Nilsson i Kba