Tänk på oss som är hundrädda

Jag varnade honom flera gånger att jag är rädd för främmande hundar och bad honom gå, men han lyssnade inte, skriver insändaren.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: friaord@gp.se

ANNONS

Jag var ute och promenerade med en av personalen från rehabcentret i Ljungskile fredagen den 30 augusti, runt lunchtid. På vägen tillbaka träffade vi en äldre man med en hund. Det verkade nästan som att de väntade på oss för enligt honom var hunden nyfiken och ville hälsa.

Jag varnade honom flera gånger att jag är rädd för främmande hundar och bad honom gå. Nej det tycktes han inte vilja höra och lät hunden springa till mig, helt okopplad.

Jag försökte backa, ramlade och bröt handleden

Jag försökte backa, ramlade och bröt handleden. Då försvann han med sin hund. Vilken människa!

Kvällen slutade på akuten med en gipsad högerhand. Detta hände ironiskt nog på min rehabiliteringstid.

ANNONS

Drabbad

ANNONS