Vårt samhälle är numera tydligt inriktat på att varje individ är en potentiell produktions-faktor, vilket automatiskt gör att den delen av befolkningen som har ”tjänat” färdigt och pensionerats är avyttringsbara. Sekunda vara. Överflödiga. De utsätts för en osynlighets ridå, helt enkelt för att de är äldre.
Kastlösa
Äldre har blivit det industriella Sveriges ”Kastlösa”. De bör bege sig till ”ättestupan” (äldreboendet) och försvinna. I Sverige glorifieras endast ungdom. Unga är de enda ”rätta”. Vid förbipasserande tas inte ögonkontakt med äldre. En grupp människor från det ”rätta” ålderssegmentet som tar upp en hel trottoar, förväntar sig att äldre går åt sidan. Under pandemin så har detta förtydligats eftersom de ”äldre” tillhör högriskgruppen. De har fått ett obehörigt uppmärksamhet, vilket stör de yngre.
I de omgivande europeiska länderna är äldre respekterade, som en del av befolkningen. Det kan bero på att de haft krig. De äldre har förmedlat förmågan till empati. Befolkningen har fått sina hjärtan mer öppnade. De har större förståelse för andra. Det finns inte enbart ett mentalt fokus.
Omedvetna förebilder
Det märkliga är att dessa människor, själva omedvetna om att de är förebilder för sina barn, sätter agendan för hur de själva kommer att bli behandlade när de uppnått denna oönskade ålder. Denna förvrängning och detta förakt har pandemin förtydligat och de styrande i landet har satt ribban.
Iakttagaren