Iran kokar av en folklig ilska mot regimen under teokraternas ledning. Upproret är ett faktum och det märks tydligt att det skakar i fogarna på den hårdföra makten som använder all form av brutalitet för att förgäves slå ner den pågående revolutionen.
Det som sker i Iran har inte undkommit vare sig enskilda människor i världen eller statsmakter. Världssamfundet känner till regimens brutala våld mot folket. Den iranska regimen skonar inte ens barn och skolor.
Angreppet på skolgården och gymnasier har bokstavligt varit ett inferno. Vi har även sett och hört vad som hände i branden på Evinfängelset, där Iran håller politiska fångar.
Människor och organisationer från hela världen visar sin solidaritet, men statsmakterna fortsätter att erkänna den iranska regimen. Därmed gör de sig medskyldiga till blodbadet.
Exiliranier och folket i Iran vill se ett slut på politiska relationer med regimen i Iran. Vi förväntar oss att det svenska samhället och Sveriges regering stödjer kampen i Iran. Vart tog Sveriges en gång omtalade solidaritet vägen? Att prata om mänskliga rättigheter hjälper inte. Det är handlingar som backar upp orden.
Det krävs att Sverige: kallar hem den svenska ambassadören i Teheran, utvisar den iranska ambassadören från Stockholm, upphäver alla diplomatiska förbindelser med Iran omedelbart och, som EU:s ordförande nästa år, arbetar för en total bojkott av Iran.
Det är endast den sortens handlingar iranska folket kan se som uppriktig solidaritet.
Zargham Asadi
LÄS MER:2 000 ställs inför rätta för protester i Iran