Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Stad och land i ett nötskal

En bussresa från Orust till Göteborg ger nya insikter i skillnaden mellan stad och land, skriver signaturen Elias.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

När man busspendlar från Orust till Göteborg händer det att man behöver byta i Stenungsund. Jag noterar ganska ofta att chaufförernas agerande ändras efter varje bussbyte och får en känsla av att upplevelsen av resan gradvis skiftar karaktär:

Orust: Några tappra resenärer står i kö till bussens framdörr. Busschauffören säger vänligt hej och ber om att få se biljetten. I slutet av resan händer det att chauffören önskar resenärerna en fortsatt trevlig dag i högtalarna.

Stenungsund: Busschauffören ber om biljetten, men utelämnar hejet. Tempot är lite högre, lite fler resenärer och det är fler biljettkontroller som ska avverkas. Biljettkön är dock ordnad.

Göteborg: Busschauffören är totalt ointresserad av att både säga hej och se på biljetten. Den uppgiften sköts av mänskliga "fartkameror" i vita kepsar som man ser en eller två gånger om året. Dessutom behöver man inte ens gå på där framme utan man kan i stället trängas med andra vid mittendörren, där folk allt som oftast tränger sig före och visar häpnadsväckande lite respekt vid av- och påstigningar.

Är detta stad och land i ett nötskal? Är det så vi vill ha det?

Elias