Så här i Coronatider kan jag inte låta bli att fundera på om politikernas stora tilltro att lita till ”marknadens” förmåga att lösa samhällsfrågorna fått sig en rejäl törn.
När till och med moderaternas Ulf Kristersson och flera företagsledare ropar på statliga åtgärder som beredskapslager på livsmedel och läkemedel, statliga sjukvårdsinsatser och regleringar, stöd till företag, anstånd med skatter, hjälp med sjuklön med mera, är inte deras heliga kor så heliga längre.
Vi kan återigen konstatera att idén med ständig tillväxt och det starka konsumtionssamhället är mycket sårbart.
Den tidigare förnuftiga balansen mellan offentlig och privat verksamhet har ju förskjutits så mycket de senaste 15 åren att de naturliga buffertar i samhället som fanns för oförutsedda händelser till stor del försvunnit.
Dessutom är det ju svårt att skylla viruset på invandrare och flyktingar, vilket förklarar att SD är märkligt tysta i denna fråga. Deras tvingande synpunkt att handskakningar skall vara rutin faller till exempel platt för coronaviruset. Det som däremot bidragit till att föra in coronaviruset i landet är ju vår tidigare goda ekonomi med stor möjlighet till semesterresor i utlandet året runt.
Vi kan återigen konstatera att idén med ständig tillväxt och det starka konsumtionssamhället är mycket sårbart. Kanske verkar det inte längre så omöjligt att betala lite mer skatt för att få pengarna att räcka till beredskapslager av bland annat sjukvårdsmaterial och mat, fler läkare och övrig sjukvårdspersonal och bättre omsorg om de äldre.
Möjligen kan denna kris medföra det goda att många fler har tid att tänka på att solidaritet och medkänsla med andra alltid lönar sig.
Med tanke på framtiden.
Hasse Johansson