Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Spotta i nävarna

Vem som helst som har en anställning och inte kommer till sin arbetsplats på överenskommen tid utan att kunna redovisa giltiga skäl kan räkna med att bli ifrågasatt och troligtvis kommer inte anställningen att bli så långvarig, skriver Olle Andersson.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Man tar sig för pannan när man läser i GP den 7/6 om en handläggare av socialbidrag i Angered och hur han blivit sjukskriven. Detta är en annan värld långt borta från den vi andra tvingas leva i!

Att som handläggare upprätthålla de regler som gäller kan väl inte vara något godtagbart skäl för att bli sjukskriven?

Jag citerar: ”på en socialtjänst måste vi motivera folk, inte tvinga”. Vad är alternativet? Om man av olika skäl inte kan försörja sig själv får man följa de regler som finns och göra vad som begärs av en, eller skall man bara villkorslöst få ta emot bidrag?

”Om någon inte kommer på tre dagar (till sin SFI-undervisning, min anm.), och inte har vad som betecknas som giltig anledning, blir det enligt Angereds regler avslag på hela månadens bidrag”. Ja, antingen har man giltig anledning eller också har man inte och då får man ta konsekvenserna.

Fundamental klyfta i medvetenhet

Vem som helst som har en anställning och inte kommer till sin arbetsplats på överenskommen tid utan att kunna redovisa giltiga skäl kan räkna med att bli ifrågasatt och troligtvis kommer inte anställningen att bli så långvarig.

Det som skrämmer mig mest är den fundamentala klyftan i medvetenhet som finns mellan dem som plikttroget försörjer och dem som låter sig försörjas.

Hur skall någon som inte ens kommer till sin SFI-utbildning för att man inte känner sig motiverad att lära sig svenska kunna förväntas att någonsin ta ansvar för sin och sin familjs försörjning?

Nej, välkomna till verkligheten! Hur många är det inte som går upp i ottan varje arbetsdag för att ta sig till sitt ofta stressiga och dåligt betalda arbete oavsett om de är motiverade eller om det känns meningsfullt, bland annat för att försörja dem som inte ens är villiga att ta del av sin SFI-utbildning?

Det är bara till spotta i nävarna och inte känna efter så noga!

Olle Andersson