Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Att de som redan lever på existensminimum kan ha problem att ligga ute med 300 kronor tills socialtjänsten beviljat utgiften, upplever nog inte våra ledamöter i socialnämnden som något verkligt, skriver Nils Essle. Bild: Henrik Montgomery/TT

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Sparande på de mest utsatta

Jag skämdes förut för att vara medborgare i Göteborg och nu är skammen överväldigande. Vad är det egentligen för människor som hamnar i socialnämnden? skriver Nils Essle.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Socialnämnden (stadsdelnämnden), i Västra Göteborg har i sin outgrundliga visdom beslutat att personer som får försörjningsstöd utan att arbeta inte längre skall kunna lämna sina bostadsområden. Det är inte lika illa som det låter, de är alltså inte inlåsta, men det är inte långt ifrån.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Från 1 juli kommer stöd för lokala resor inte längre automagiskt att ingå i försörjningsstödet. Det sänks dessutom från det belopp som motsvarar ett månadskort, 640 kronor till 300 kronor, vilket motsvarar 10,7 enkelresor med kontoladdning. Eller lika många tur- och returresor om man skyndar sig och åker hem igen inom 90 minuter.

Speciellt besvärligt är det för dem som exempelvis har låg sjukersättning (det som kallades sjukpension innan vi gick över till nyspråk) och kan ha behov av att lämna sitt bostadsområde för att resa till läkare, behandling eller av någon annan av överheten icke godkänd anledning. Bidraget kan dessutom bara fås mot kvitto på att man har köpt kontoladdning.

Att de som redan lever på existensminimum kan ha problem att ligga ute med 300 kronor tills socialtjänsten beviljat utgiften, upplever nog inte våra ledamöter i socialnämnden som något verkligt.

Jag skämdes förut för att vara medborgare i Göteborg och nu är skammen överväldigande. Vad är det egentligen för människor som hamnar i socialnämnden?

Nils Essle