Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Mia Höglund
Bild: Mia Höglund

Solidariteten, vart tog den vägen?

Hur kan ett land, som av makthavarna och omvärlden betraktas som ett av de rikaste, behandla sjuka människor så okänsligt? skriver Kurt Björck.

Det här är en insändare. Åsikter och idéer som framförs är skribentens egna. Vill du svara eller har du synpunkter på insändaren? Använd kommenteringsfunktionen under insändaren. Vill du skriva en egen insändare mejla till: [email protected]

Det var med både vrede och stor bestörtning som man i GP den 21/12 kunde läsa om den svårt sjuka Christin. Efter tre års boende på Dalheimers hus skall Funktionshinderenheten flytta henne 20 mil bort från Göteborg och hennes anhöriga.

Hur kan ett land, som av makthavarna och omvärlden betraktas som ett av de rikaste, behandla sjuka människor på ett sådant okänsligt sätt? Ibland verkar det som om de som själva orsakar sin situation lättare får hjälp medan sjuka och svaga människor blir offer när samhället skall spara.

Det vore bättre att använda pengarna till att hjälpa behövande än att ge skattereduktioner till dem som har så hög inkomst att de klarar sig utmärkt utan lägre skatt.

Vart tog solidaritet och empati vägen? Om det är något som vårt land är rikt på så är det verkligen inte detta.

Att en sjuk person (i det här fallet Christin) inte får varken mat eller hjälp med toalettbestyr på grund av byråkratiskt krångel är beklämmande att läsa.

Uppmaningen till Funktionshinderenheten i Östra Göteborg blir: Gör om och gör rätt!

Bland alla paragrafer finns det alltid ett mänskligt perspektiv om man letar ordentligt.

Kurt Björck